Nu är fula fiskar fina

Det är med lätt svajiga ben man närmar sig en fiskdisk nuförtiden. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, veta på förhand exakt vad man ska laga samt ha den senaste uppdateringen av Världsnaturfondens röda lista i bakhuvudet. Hur många klarar det? Jag brukar fråga mig fram. Och jag lovar - alla fiskhandlare säger olika saker. Inte ens när man läser på i förväg får man entydiga och klara besked på vilka fiskar som egentligen är "tillåtna". Dubba budskap
Att leta efter Krav-märkt och MSC-märkt fisk är så klart en lösning, men det begränsar också urvalet. Många udda fisksorter är helt okej att äta, utan att de fått någon officiell stämpel på sig. I manuella fiskdiskar är det inte heller alltid märkningen framgår. Odlad fisk kan vara bra, men samtidigt lever fiskarna på små utrymmen och blir lätt sjukdomsdrabbade. Vart man än vänder sig har man en stackars fisk på sitt samvete. Men torsken, då? Denna älskade svenskfisk som hamnat i hetvattnet på gott och ont. Jag har både varit ute på båt långt, långt uppe i Barents Hav på Krav-märkt torskfiske, och fått en rejäl avhyvling av en skånsk fiskare när jag råkade antyda i spalterna att vi borde vara rädda om den torsk som finns kvar. Han tvingades sälja sin lagliga fångst till Polen eftersom svenskarna bojkottar all torsk. Transport värre
Tittar man på WWF:s listor får torsken både grönt, gult och rött ljus. Då är det inte lätt att veta när man får köra. Förklaringen är att det beror på var och hur torsken är fiskad. Det gäller att vara säker på att den kommer från hållbara bestånd. Vi får glädjande rapporter om att det ljusnar för torsken, men för kusttorsken på västkusten ser det fortfarande dystert ut. Österut artar det sig glädjande nog och den krokfångade nordostarktiska torsken från Barents hav kan numera köpas som Krav-märkt i Sverige (bland annat på Coop). Och bäst man står där och fnular (ja, funderar då) så är det lätt att undra hur i hela friden det kan vara bättre att köpa hokifilé från andra sidan jordklotet än en torsk från Bohuslän. Svaret är att trålfiske är en större miljöbov än den långa transporten. Inte undra på att man blir konfys. En enklare lösning är att hålla sig till små svenska bifångster med lustiga utseenden och skojiga namn. Ge lubben, skäddan och knoten en chans!

Fotnot: MSC står för Marine Stewardship Council som arbetar med att skydda världens tillgångar av fisk och skaldjur genom att gynna bästa miljömässiga val. På hemsidan www.msc.org kan man se vilka svenska fiskeprodukter som fått MSC-märkning.

Nu är fula fiskar fina

Fula fiskar är inte det sämsta. Utfiskning hotar våra vanligaste fiskar. Då är det dags att lära känna alternativen.