Krispig kalasmat med kål

Egentligen finns det bara en nackdel med kålhuvuden. De är ruggigt tunga att bära hem. Annars är det ypperlig mat i dessa tider när det svider i plånboken och bankkontot ekar av tomhet, lågkonjunktur och julklappsjetlag. Ett kålhuvud kostar inte många kronor. Det räcker länge och håller dessutom ett bra tag utan att bli dåligt. Det kan kokas, wokas, dolmas, bräseras, stekas, syras eller stuvas. Och det smakar dessutom föredömligt fräscht rått rätt upp och ned. En kålsallad mättar mer än en vanlig sallad och kan med fördel kompletteras med nötter, frön och en citruspigg dressing. Sött och knaprigt
Kålens söta smak framhävs ännu mer om den får fräsas i lite smör. Sötman ska man ta tillvara på och gärna komplettera med något syrligt och/eller salt. Bacon och balsamvinäger är till exempel några av kålens bästa smakkompisar. Samma sak gäller den unikt knapriga konsistensen - den bör utnyttjas till max. Serverar du kålen rå får den gärna ha sällskap av något mjukt och lite krämigt. Det är ingen slump att coleslaw blivit en älsklingssallad världen över. Så här års är det kul att variera sig med rödkål i stället för vitkål. Smaken är i stort sett densamma, men färgen blir ett vackert inslag vilken grådaskig januarimiddag som helst. Kulturväxt
Vitkål är en gammal svensk kulturväxt som odlades i stor skala redan på Gustav Vasas tid. Det sägs att det var en av hans favoritgrönsaker. Som extra plus har vitkålen läkande egenskaper som man bejakat ända
sedan antiken. I dag pågår forskning om kålens cancerförebyggande egenskaper. Somliga påstår att kål är bra för minnet, nyttig för diabetiker och motverkar åderförkalkning. Ett tag gick jag hos en tjeckisk massör som rekommenderade kålblad till allt från onda knän till huvudvärk. Om det funkar eller ej, det låter jag vara osagt, men billigare - och godare - medicin får man minsann leta efter.

Krispig kalasmat med kål

Kål är kalasmat för fattiglappar. Billigt, drygt och bra. Mycket mat för lite pengar.