Så njuter du av vårens första sparris

Vårtecken kan vara en skock uppkäftiga små krokusar på grådaskig gräsmatta, det kan vara lättklädda skolflickor på magra ben som visar världen sina coolaste solglasögon, det kan vara en plötslig lust att faktiskt överväga att tvätta fönstren - alldeles frivilligt.
Men det läckraste vårtecknet är ändå den färska sparrisen. Nu börjar den rulla in, från när och fjärran. Ju närmare desto godare så klart.
Svensk sparris är guld värd och tål sannerligen att väntas på. Men tills SMHI behagar ange datum för skörd (vilket brukar ske i maj) går det alldeles utmärkt att njuta av den importerade. Om inte annat för att elda på hoppet om våren.
Men se upp för mögliga ändar, torra stjälkar och ledsna knoppar. Vissa buntar har rest på tok för långt och för länge.

Bryt av nederdelen
I Sverige odlas nästan uteslutande grön sparris. Framför allt på Gotland och i Skåne. Överlag gillar de flesta svenskar grön sparris bättre än vit, vilket antagligen beror på de slafsiga stackars missfoster i glasburkar som prackats på oss under olidliga släktmiddagar.
Pinfärska, smällfeta, gulvita sparrisstänglar är en njutning som lirar i samma liga som tryffel, svart kaviar och den första pyttelilla färskpotatisen. Lite skirat smör, en parmesanflaga och en droppe citronsaft är allt som krävs för att man ska hamna i kulinarisk trans.
Vita blir de eftersom de växer under jorden, då hårdnar ytan och det är därför de alltid måste skalas.
Gemensamt för båda sorterna är dock att den nedersta träiga biten måste bort. Enklaste sättet är helt enkelt att böja sparrisen tills den bryts. Det träiga eländespartiet slutar vid brytpunkten.

Stek eller grilla
Koka sparrisen med omsorg och koll på klockan. Lite salt, kanske en aning socker, någon droppe citronsaft och en liten klick smör kan få åka med. Smaka gärna under tiden.
Det är skam att överkoka sparrisar. Ett hån mot primörprinsessans känsliga själ.
Låt rinna av och förpassa genast till en skål isvatten för att tvärbromsa kokningsprocessen. Jag föredrar att grilla eller steka sparrisen om den ska serveras varm. Det blir en tuff kolsmak som gjord för den egensinniga sparrisen. Dessutom är det lättare att provsmaka och hålla koll på spänsten under tillagningen.
Den bisarra bieffekten med sparris är det där med doften. Efteråt. Det kan lukta lite mysko när man kissar. Men empiriska studier i bekantskapskretsen visar att fenomenet är högst individuellt. Och egentligen - vem bryr sig?
Fira vårens antågande med en sparrismeny. Eller ställ till med en enkel liten primörfrossa. En bunt spänstig sparris, lite olivolja, några saltflingor och ett rafs med parmesanjärnet. Halleluja!

Så njuter du av vårens första sparris

Sparris är vårens bästa bonus. En njutning direkt från åkern med smak av hopp, värme och frihet.