Buon appetito?möt våren i Italien

Alla borde få möta våren i Italien.
Maten, solen och vinet kan tina upp vilken själ som helst.
Små citroner gula gör livet mer värt att leva.

STOCKHOLM, mat & dryck2007-05-10 06:00
När nitton överdrivet matintresserade brudar och en stackars/lyckans karl drar iväg på matresa liknar det inget annat. Tro mig. Jag var nyss där. I dagarna fem har vi sniffat oss igenom fisktråg, rosmarinbuskar, ostgrottor, citronlundar, ladugårdar, vinglas, slakteributiker och olivoljedunkar. Det har slörpats, analyserats och dissekerats in i minsta kapriskorn. Men framför allt har det ätits så det står härliga till. Efter fem soldränkta välgödda dagar vid italienska Amalfikusten där apelsinträden doftar, akacian blommar ikapp med blåregnet och inte en tallrik står tom gör det ont att kraschlanda i ett regnblaskigt gråkallt Sverige i något som ska föreställa vår. Särskilt när kylskåpet är tomt. Med ett anteckningsblock fyllt av språkförvirrade recept har jag därför ägnat mig åt att försöka återskapa några av resans absoluta höjdare som en form av strutsartad verklighetsflykt. <SPAN class=mr>Citron och mozzarella </SPAN>Vi har ju nu inte Kampaniens vidunderliga purfärska seglena buffelmozzarella att tillgå. Inte heller de vilda blad som kokerskan går ut och plockar på kullarna. Eller de sanslöst doftande, smakrika och vackra citroner som pryder varenda bergsskreva och plockas efter behov. Man trodde ju liksom att en citron är en citron. Men icke ... Det är bara att göra det bästa av situationen. Saker och ting har dock förändrats radikalt de senaste åren. Numera hittar vi trots allt mozzarella i varenda matbutik. Även om den är gjord av komjölk och har en kvalité som skulle få en Amalfibo att rodna av skam. Men den finns. (Fast se för guds skull upp för den där räliga avlånga plastvarianten!) Och buffelmozzarella hittar den som letar. <SPAN class=mr>Försvenskade rätter </SPAN>När jag inledde min livslånga kärleksrelation till Italien på 80-talet var det katastrofalt tungt att komma hem. Ingen mozzarella så långt ögat nådde. Ingen hade hört talas om pesto; det fanns inte ens färsk basilika, risottoris var bara att glömma och olivoljan kunde möjligen duga till flygbränsle. När jag nu fick världens snällaste taxichaffis att bära upp min 28-kilos trunk (plus fotografens 21-kilosbest) för tre trappor visste han inte hur bra han hade det. Det fanns en tid när väskan var full med carnaroli-ris, toskansk olivolja, espressokaffe, sardeller på glasburk, insaltad kapris, pyttesmå kronärtskockor i olja och gudagoda burktomater. I min bok borde Fernando Di Luca få medalj av Kungen för sin insats för det svenska utbudet. Tack vare Zeta hittar vi snart allt det nödvändigaste från det italienska köket i varje svensk byhåla. Snacka om kulturgärning. Jag vill härmed dra mitt lilla strå till stacken genom att bjuda på en lätt försvenskning av några enkla och läckra rätter från Matmaffians (vi kallar oss så) resa till "La Costa Divina" - Den gudomliga kusten, det vill säga Amalfikusten söder om Neapel. Världens vackraste plats.<BR>Buon appetito!
JUST NU...
...anser jag att svenska folket borde ge grappan en ärlig chans. Fotogen- och finkelfördomar går tvärbort. En mjuk amaronegrappa är som sammet med riv i. Buonissima!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om