Hipp, hipp - för ett smurfigt halvsekel
De är tre äpplen höga och blå till färgen, med ett eget smurfigt språk. De bor i svampar och älskar hallonsaft men är livrädda för trollkarlen Gargamel. Nu fyller de små figurerna med vita luvor 50 år!
PÅ MUSEUM. Alla barn älskar smurfarna, som nu smurfar 50 år. Sixten och Morris kollar in smurfsamlingen på Leksaksmuséet i Stockholm.
Foto:
De flesta som var barn på 1970- och 80-talen minns de små samlarfigurerna i pvc som man lekte med, men för Magnus Olofsson har smurfarna fått en ny betydelse i vuxen ålder. - Morsan tjatade på mig för några år sen att jag skulle komma och hämta min låda med gamla smurfar som stod och skräpade på vinden. När Magnus öppnade lådan och återsåg sin gamla smurfsamling - 61 fina smurfar - blev han sugen på att börja samla igen. - Det började med att jag kollade runt lite på nätet, och köpte några enstaka smurfar. Men sen kom jag över en katalog, och blev helt såld. Då spårade det ur, haha! I dag är Magnus en av kanske fem-tio riktigt seriösa smurfsamlare i Sverige. Han har alla smurfar som getts ut, uppställda på hyllor i en sval mörk källare och sorterade efter artikelnummer. - Det som är så är kul med just smurfar är att det finns en smurf för alla, de har olika uttryck och hobbyer - golfsmurfen, reportersmurfen, sekreterarsmurfen. Många golfare köper golfsmurfen på kul, andra plockar fram några jul- eller påsksmurfar när det är säsong, berättar Magnus Olofsson. Smurfarnas historia startar 1958, när de små vännerna dök upp för första gången som biroller i ett seriealbum om medeltidspojkarna Johan och Pellevin. Men smurfarna blev snart så populära att de fick en egen serie. De tre äpplen höga figurerna - alla så gott som identiska - bor i en svampby och leds av Gammelsmurfen. De lever i skräck för den onda trollkarlen Gargamel och hans smurfätande katt Azrael. Smurflivet i byn har många gånger - mer eller mindre skämtsamt - anklagats för att förmedla bilden av ett sovjetkommunistiskt samhälle, men det hindrade inte smurfarna från att smurfa till Hollywood 1981 och få en egen TV-serie. Smurfgenombrott
TV-serien var toppen på smurfarnas popularitetsvåg med reklamprodukter, samlarfigurer och smurfar på klistermärken och kläder. På 1990-talet kom nästa smurftopp i och med Smurfhits-skivorna, där kända poplåtar spelades in med smurfröster. Men Smurfhits-skivor intresserar inte Magnus Olofsson, det är smurffigurerna som har samlarvärde. Favoriten är vikingsmurfen, en färgglad smurf med hornförsedd hjälm. - Historiesmurfarna är också fräna tycker jag. Det finns sju stycken olika historiska figurer som smurfar, bland annat Edison som står och håller i en glödlampa. De gillar jag för att de är så ovanliga, säger Magnus, som kanske skulle heta Samlarsmurfen om han var en smurf. Han har kallats Skäggsmurfen och Storsmurfen, men bäst gillar han smeknamnet han fått av andra samlare: Smurfkungen.
Fakta/Smurfarna
Alla smurfar heter egentligen bara "Smurf", men många har fått smeknamn efter sina egenskaper eller intressen. Här är några klassiker: Glasögonsmurf (kallas också Brillsmurf) - intellektuell smurf som rabblar moralkakor till de övriga smurfarnas förtret. Lustigsmurf (Skämtsmurf/Sprattsmurf) - spelar de andra smurfarna ovälkomna spratt. Favoritskämtet är det exploderande paketet. Läckersmurf (Matvrakssmurf/Glufssmurf/Hungersmurf) - matglad smurf. Musiksmurf - älskar musik och framför allt sin trumpet, men kan inte spela alls - det låter bara "puuitt". Dumsmurf (Trögsmurf) - korkad smurf som man inte vill skicka på ärenden. Klensmurf (Lillsmurf) - fysiskt underlägsen smurf som ändå vann de Olympiska Smurfspelen på ren viljestyrka. w Smurfarnas pappa: Belgaren Pierre Culliford (1928-1992) gick en tremånaders kurs i teckning och började sedan arbeta vid en tecknarstudio under signaturen Peyo. Han tecknade serien Johan och Pellevin, där smurfarna dök upp för första gången 1958. Smurfarna fick snart en egen serie och gjorde Peyo världsberömd. Ordet "smurf" kom Peyo på när han åt middag med en vän och skulle be om saltet, men glömde ordet, och drog till med "passe-moi le schtroumpf" ("skicka mig smurfen"). På de allra flesta språk är "smurf" ett rent nonsensord.
Alla smurfar heter egentligen bara "Smurf", men många har fått smeknamn efter sina egenskaper eller intressen. Här är några klassiker: Glasögonsmurf (kallas också Brillsmurf) - intellektuell smurf som rabblar moralkakor till de övriga smurfarnas förtret. Lustigsmurf (Skämtsmurf/Sprattsmurf) - spelar de andra smurfarna ovälkomna spratt. Favoritskämtet är det exploderande paketet. Läckersmurf (Matvrakssmurf/Glufssmurf/Hungersmurf) - matglad smurf. Musiksmurf - älskar musik och framför allt sin trumpet, men kan inte spela alls - det låter bara "puuitt". Dumsmurf (Trögsmurf) - korkad smurf som man inte vill skicka på ärenden. Klensmurf (Lillsmurf) - fysiskt underlägsen smurf som ändå vann de Olympiska Smurfspelen på ren viljestyrka. w Smurfarnas pappa: Belgaren Pierre Culliford (1928-1992) gick en tremånaders kurs i teckning och började sedan arbeta vid en tecknarstudio under signaturen Peyo. Han tecknade serien Johan och Pellevin, där smurfarna dök upp för första gången 1958. Smurfarna fick snart en egen serie och gjorde Peyo världsberömd. Ordet "smurf" kom Peyo på när han åt middag med en vän och skulle be om saltet, men glömde ordet, och drog till med "passe-moi le schtroumpf" ("skicka mig smurfen"). På de allra flesta språk är "smurf" ett rent nonsensord.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!