Smutsen är en inkräktare

Att jämföra saker som är trasiga, med sådana som funkar - kan enkelt sammanfatta forskaren Olli Lagerspetz tankar kring smuts. - Smuts betyder just det som inte hör till. I och med att våra kroppar identifieras som skilda från en omgivning, så kan de också bli smutsiga, alltså att omgivningen kan inkräkta på dem på detta sätt, säger han. Olli Lagerspetz är docent på svenskspråkiga Åbo Akademi i Finland, och är filosofisk antropolog. Hans tankar kring smuts har han samlat i boken med samma namn (Symposion, 2006). - Det rena är idealet. Det rena är normaltillståndet, smutsigheten kräver en förklaring. Smutsen är någonting som inkräktar. Och att rengöra är att återbörda föremålet till idealtillståndet. Ord han använder för rent är jungfruligt, oförstört, oskuldsfullt, heligt, tillåtet, oblandat, oförvrängt, ärligt, kultiverat, mänskligt - till skillnad från djuriskt. Men också konstlat, oäkta. Smutsigt är förstört, syndigt, oärligt, vanhelgat, ohyfsat, slarvigt, djuriskt. Men också naturligt och självklart. - Smutsighet ansätter en, man värjer sig mot smutsen. Renhet är något som kräver ständiga insatser. Man sköter sin renlighet medan man inte sköter sin smutsighet. Därför kan renhet också symbolisera en överdriven aktning för det jordiska medan det smutsiga kan vara ett tecken på asketism, de andliga värdenas dominans. Olika tabun
Ibland tillkommer tabun om vad som är rent och orent. Enligt Olli Lagerspetz handlar det om kultur och inte bara om att vara smart, som att akta sig för avföring, kadaver och annat man kan bli sjuk av. - Ibland händer det att ett djur som är heligt hos ett folk förklaras orent hos grannfolket, här är väl tanken att man ska understryka skillnaden mellan folken. I vardagen är smutsigheten inte tabubelagd. Det handlar snarare om att vi märker smutsen. Till exempel på golvet, på kläder och bestick - och det bör åtgärdas. Vi skurar, tvättar eller diskar. - Det finns uppfattningar om vad som är bra för föremålet och vad som är fult, störande och liknande. Här blir föremålets identitet avgörande: man måste veta vad för slags föremål det är frågan om och vad man tänker göra med det. Kläder ska vara rena. Tallrikar diskade. Alla kulturer tycker i princip att rent är bra och smutsigt dåligt. Det normala brukar också vara att man tycker att den egna kulturen har lyckats särskilt väl med renligheten, menar Olli Lagerspetz. Här skiljer det sig åt från sam-
hälle till samhälle i vad som anses smutsigt. - En skillnad är hur gränsen mellan ute och inne hanteras. Ska man ha skor på inomhus, få röka inomhus, ha mattor i trappuppgången? Ska trappuppgången räknas som en förlängning av gatan in mot våningarna, eller som en förlängning av bostäderna ut mot gatan? Kan vara fint
Men smuts kan också anses som fint. Att tidens tand och själva lorten övergår till patina, särskilt i antika föremål. - Den kan ge viktig information om föremålets historia. Fast här har väl smutsen så småningom upphört att vara smuts och blivit något annat och värdefullt. Smuts kan också vara ett tecken på naturlighet, menar Olli Lagerspetz. Barn som leker ute ska vara smutsiga. Alltför extrem renhet hemma vittnar om att man genast vill utplåna alla tecken på aktivitet. Indelningen i rent och smutsigt är också ett tecken på att vi ägnar omsorg åt vår omgivning eller vår person. - Men sedan kan det hända att vårt förhållande till föremål överlag har ändrats i och med att det finns så många engångsvaror. När en sak smutsas ner rengörs den inte, utan ersätts bara med en ny. Vårt liv med smuts och renlighet har alltså i viss mån förändrats under de senaste 50 åren.

Smutsen är en inkräktare

Smuts finns där. Omkring oss, i allt som inte är rent. Men vad är det för tankar kring smuts vi har? För smutsen, den är ju bara där.