Nej - hämnden är inte alls så ljuv
Hämnden tar sig olika uttryck vid ett folkmord som det i Rwanda eller om det sker på en skolgård i Sverige. Men den psykologiska mekanismen är densamma.
Tillsammans med sin man Tomas Böhm har Suzanne Kaplan gett ut boken Hämnd - och att avstå från att ge igen (Natur och Kultur).
Tomas Böhm är psykoanalytiker och läkare och har tidigare skrivit mycket om främlingsfientlighet och rasism.
Suzanne Kaplan har tidigare skrivit en avhandling om barn som överlevt folkmord.
I avhandlingen intervjuade hon överlevande som var barn under Förintelsen, och hon har även varit i Rwanda och pratat med tonåringar som levt på gatan efter folkmordet där.
Fantasier om hämnd
På resorna till Rwanda åkte hon tillsammans med sin man och berättelserna de fick ta del av blev grunden till boken.
- De pojkar vi intervjuade pratade mycket öppet om de hämndfantasier de bar på och den starka önskan de hade att mörda den som tagit livet av deras familjemedlemmar. Vi började fundera över hur offer kan förvandlas till förövare och hur själva hämndfenomenet egentligen ser ut, säger hon och fortsätter:
- Det blir ju alltid så synligt i extrema situationer, men vi frågade oss hur situationen ser ut i Sverige, på skolgårdar, inom äktenskap och på andra ställen, berättar Suzanne Kaplan.
Hämndfantasier
Under två tre år ägnade sig författarna åt att uppmärksamma vad som skrevs om hämnd i media och läste rapporter om fenomenet.
- Tidigare tänkte vi oss hämnden som något hemskt och våldsamt i destruktiva situationer, men det vi såg var att hämnden finns som en motor i det mesta som har med våld att göra, säger Suzanne Kaplan.
De insåg också att det är viktigt att dra en skarp gräns mellan hämndfantasier och hämndhandlingar.
Hämndfantasier har nog var och varannan av oss haft, medan att gå till handling ligger längre bort för de flesta.
Startar ofta med en kränkning
Enligt Suzanne Kaplan kan alla bli hämnare, men vi har olika benägenhet för att bli det. En hämndsituation börjar ofta med någon form av yttre kränkning, att någon förödmjukar en.
Men det kan också handla om avund; någon har fått något som man tycker att man själv borde ha.
- Människor har olika nära till att känna avund, så det kan även handla om fantasier om att den andre har gjort något, fastän den inte egentligen har gjort det. Den som är avundsjuk försöker att trycka ner folk i sin omgivning, för att resa sig ur det som känns som ett underläge och i stället hamna i ett överläge.
Hur stark självkänsla en person har kan påverka benägenheten till att ta till hämndhandlingar.
- Har man haft en bra emotionell start i livet, bidrar det till en inre trygghet att vila i, man kan fantisera och föra ett samtal med sig själv om man är med om svåra saker.
- Har man inte det så blir det ett mycket plötsligare agerande, eftersom man inte har den här erfarenheten av reflexion.
Utrymme för tankar
En stor del av boken ägnas åt att försöka föra fram hur man kan avstå från att hämnas.
En viktig del i den processen är att inte stänga in sina känslor och att om och om igen ventilera det som hänt och de hämndfantasier man bär på.
- Det är inte lätt, men kan man bromsa sig själv och kanske skapa ett samtal med den andre vid ett senare tillfälle, skapar det ett tankeutrymme och då har man kommit långt. Det gäller såväl vardagliga tillfällen i ett äktenskap, som i ungdomsgäng eller i politiska konflikter, menar Suzanne Kaplan.
Målet är att uppnå ett accepterande av det som hänt och någon slags försoning och i bästa fall förlåtelse.
- När det handlar om de allra grövsta brotten är det kanske inte möjligt att förlåta, men i bästa fall kan man uppnå en dialog och beskriva vad man varit med om.
Hämnas till varje pris
En av de tonårspojkar som Suzanne Kaplan och Tomas Böhm träffade i Rwanda berättade om sina fantasier att få tag på den som mördat hans syster. Pojken skulle hämnas på gärningsmannen till varje pris, oavsett om pojken själv skulle stryka med.
- Men det som var intressant var att under samma samtal berättade han så småningom att han träffat en vänlig kvinna på gatan, som hjälpt honom och som han gång på gång fått berätta om sina destruktiva fantasier för.
I slutet av samtalet sa samma pojke, att de som är döda inte kan komma tillbaka till den här världen och egentligen ville han i framtiden bara ha en fru och barn.
- Att få prata om det han varit med om och om de hämndfantasier han bar på, hjälpte honom att försonas med det som hänt. Där ser man vad man kan göra genom att ta emot och bekräfta den som blivit förödmjukad, säger Suzanne Kaplan.
Risk för hämndspiral
Är hämnd något enbart negativt?
- Om man definierar hämnd som att man försöker skada den andre tillbaka, då ser vi det alltid som destruktivt. Men om man efter att ha blivit kränkt, med alla medel försöker stärka sin självkänsla och sin personliga integritet, då handlar det snarare om upprättelse.
Den ljuva hämnden, där man reflexmässigt skadar till exempel den andres bil eller klipper sönder sin partners kläder, ger inte heller något konstruktivt på sikt, menar Suzanne Kaplan.
- Då har det inte hänt något gott för den som hämnas, tvärtom har man plötsligt börjat se sig som en som skadar bilar och det mår man ju inte bra av.
- Den som hämnas, hämnas också ofta lite mer än han tyckte att den föregående har tryckt till en själv och så skapas det en slags hämndspiral som är svår att bryta.
Så jobbar vi med nyheter