Krisen kan vara en väg till utveckling och mognad

Johan Cullberg kom för 30 år sedan ut med boken Kris och utveckling, som nu kommit ut i en omarbetad version. Boken, som lästs av hundra tusentals svenskar och översatts till sju språk, har visat sig vara lika aktuell i dag, vilket lett till att författaren bearbetat materialet för att innehållet ska passa in i vår tid och samhällssituation. - Samhället har ju förändrats mycket på de här 30 åren. Då var det många kvinnor som inte yrkesarbetade och därför var väldigt mottagliga för kriser när barnen flyttade hemifrån eller om mannen lämnade dem, eftersom de inte hade något att falla tillbaka på. - En annan stor skillnad är att det finns en större värdeförvirring i dag. Främst unga människor vet inte vad de ska tro på och har en stark upptagenhet av att försöka leva upp till den standard som sätts av bland annat massmedia, säger Johan Cullberg. Olika soters kriser Vad är då en psykisk kris? Johan Cullberg förklarar begreppet som ett tillstånd där ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man ska förstå och psykiskt bemästra den livssituation som man råkat in i. Krisen kan utlösas av plötsliga och oväntade yttre påfrestningar, som en nära anhörigs död, att få en allvarlig sjukdom eller att bli av med jobbet. Då pratar vi om en traumatisk kris. Men ett kristillstånd kan också utlösas av händelser som tillhör det normala livet, men i vissa fall ändå bli övermäktiga. Det kan handla om att bli förälder, flytta hemifrån och bli självständig eller att pensioneras. I dessa fall handlar det om en så kallad utvecklingskris. Den första upplagan av boken kom till efter att Cullberg genomfört en undersökning med 60 kvinnor som hade förlorat sitt barn under förlossningen. - Jag blev överraskad över hur lite kvinnorna hade blivit omhändertagna efteråt och vilket trauma det hade varit för nästan alla av dem. Anhöriga var rädda för att prata om det som hänt, eftersom det tyckte det var så jobbigt och många försökte bagatellisera det hela med att de skulle skaffa ett nytt barn. Även sjukvårdspersonalen var väldigt bortkomna inför den här problematiken, berättar han. Förlopp i flera faser I kvinnornas berättelser kunde Johan Cullberg se ett förlopp i flera faser, som i olika skepnader återkom hos nästan alla kvinnorna. (Läs mer om faserna i faktarutan här intill.) Han såg då också att väldigt många av hans psykiatriska patienter hade inlett sin psykiska sjukdom med att en händelse hade inträffat, som kanske inte orsakade, men utlöste deras ohälsa. Kanske hade krisen inträffat flera år tidigare. - Jag tyckte att man behövde komma in tidigare i psykisk ohälsa och ha en effektivare hjälp när människor råkat ut för akuta psykiska svårigheter. Jag ville dessutom berätta för vårdpersonal hur patienterna upplever det här och diskutera varför de hade så svårt att närma sig patienterna när något traumatiskt hänt, säger Johan Cullberg. Uppväxten påverkar För att sätta den traumatiska krisen i ett sammanhang och öka förståelsen för våra sociala förutsättningar behandlar Johan Cullberg i boken även barnets och den vuxnes normala kritiska livsperioder. Han menar att uppväxtens upplevelser påverkar hur vi hanterar kriser i vuxen ålder. - Situationer i barndomen kan trigga på ett negativt sätt i det vuxna livet. Ett barn som till exempel varit med om tidiga separationer får en slags överkänslighet för förluster i vuxen ålder och kan överraskas av de egna starka reaktionerna vid en annalkande separation. Det kan handla om att bli väldigt klängig i en relation när det finns risk att bli övergiven eller att blir väldigt kall för att inte lockas in i en beroendesituation, eftersom det kan vara ångestväckande. Bristande stöd Ett annat exempel kan vara en person i 30-årsåldern som förlorar jobbet och tar detta oerhört hårt. - Det kan hänga ihop med att man i barndomen varit med om bristande stöd hemifrån och har en skakig självkänsla som gör att man har väldigt svårt att ta det här. Vi måste alltid gå bakåt i tiden för att förstå sådana här ganska obegripliga psykiska reaktioner på trauman som är måttligt starka, menar Cullberg. Liksom fysiska sår måste psykiska sår läka, och det gör de genom bearbetning av det som hänt. - Psykiska sår läks om vi har hyggliga betingelser för det. Krisen bearbetas automatiskt om man inte hindrar det genom att till exempel börjar supa eller låtsas som om det regnar, säger Johan Cullberg. I det skedet har närstående och vänner en väldigt stor betydelse. - Det är viktigt att inte undvika personen ifråga, utan att i stället på ett diskret men tydligt sätt tala om att man finns där. Det kan röra sig om väldigt praktiska saker som att laga mat eller att ta hand om barnen. Känna av behov Det är också viktigt att känna av vilket behov personen har av att prata om det som hänt. - Många gånger kan det kännas lite tjatigt att få höra samma historia om och om igen, men det hör till processen och det är viktigt att man inte säger att nu får det vara nog och att personen borde tänka på något annat. Den som är i kris kan också underlätta för sin omgivning genom att tala om vad de behöver och hur de har det. - Men man måste alltid komma ihåg att det finns de som inte vill prata och då måste man självklart respektera detta. Man får känna sig fram och lyssna till sin intuition. När är det dags att söka hjälp för en närstående som inte verkar orka ta tag i sin egen situation? - Om man märker att personen inte kan sova eller verkar helt låst i sin situation. Ångesten eller depressionen kanske ökar och personen fastnar och verkar inte bearbeta situationen på ett rimligt sätt. Då kan man följa med till en distriktsläkare eller psykolog, tycker Johan Cullberg, som menar att det tidspressade läget på landets mottagningar dock gör att många läkare skriver ut medicin till patienter, som i många lägen kanske inte ens själva vet varför de mår dåligt. Vad som behövs, tror Johan Cullberg, är psykologisk hjälp i form av en kurator eller psykolog med terapeutbildning på alla vårdcentraler, som kan ta kontakt med dem som läkarna inte hinner med.

Krisen kan vara en väg till utveckling och mognad

Psykiska kriser är en del av livet. Tar vi oss igenom dem hjälper de oss rent av att utvecklas och mogna som människor. Kriser som inte ­bearbetas kan däremot leda till livslång psykisk ­invaliditet, menar ­Johan Cullberg, professor i ­psykiatri.

Psykiska kriser är en del av livet. Tar vi oss igenom dem hjälper de oss rent av att utvecklas och mogna som människor. Kriser som inte bearbetas kan däremot leda till livslång psykisk invaliditet, menar Johan Cullberg, professor i psykiatri.