Doris tänker då: Så ska jag också ha det en dag. Köpa tulpaner bara för att de är fina. Och det är något författaren Doris Dahlin fortfarande gör, unnar sig vackra tulpaner varje vecka.
Hon är en som överlevt.
- Människor med svår, utsatt och fattig barndom märks. Men vi är ett fåtal. För de andra har gått under, säger hon.
Doris Dahlin växte upp i ett 1950-talssverige som präglades av modernism, framåtanda och en vilja att luckra upp klassbegreppen.
För henne innebar det utedass, att ljuga i skolan om familjens ekonomi men också att finna tröst i böckerna. Men för hennes föräldrar, liksom far- och morföräldrar, fanns fattigdomen runt hörnet och det har satt sina spår.
- Det fanns ingen beredskap att prata om känslor, om svåra saker. Då höll man hellre tyst, säger Doris Dahlin.
En kämpe och krigare
Som människa, och särskilt som ett litet barn, är man inte medveten om det man ärver.
Både känslor och social- och klasstillhörighet. Det är inget fritt val för ett barn, menar hon.
- Min mamma hade en rädsla för att till exempel läsa böcker som Rapport från en skurhink, just för att skulle bli för jobbigt att sätta ord på företeelser, att faktiskt känna efter hur jobbigt det är. Och då skulle hon inte orka med vardagen. Den rädslan skapar en distans, säger hon.
Hennes pappa såg sig som ett offer, att det var synd om honom. Han rev själv sönder papperet som skulle ge honom en utbildning, men han hade faktiskt ett val i livet, menar Doris Dahlin.
Ett val att inte bli ett offer.
Men det är en bekväm, och mänsklig väg människor tar ibland, och hennes älskade pappa blev alkoholist.
- Barn ser. Och bär de vuxnas bördor. Själv fann jag hopp i böckerna. Såg någon annan form av kärlek i dem.
- Men jag har gått i terapi i många år. Och har en tro på att saker och ting går att lösa. Jag har vågat se skiten, och ta tag i det. Men ibland kan jag tycka att det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva kämpa, vara en kämpe, en krigare.
Fattiga barn i dag
Doris Dahlin är en överlevare som har gjort en klassresa.
I dag kan hon tycka att det finns många som erbjuder enkla lösningar på svåra problem; "Tänk bara positivt så blir det bra". Det tycker hon är kränkande för alla parter. Hur just hon klarade sig, handlar om mod och vilja tror hon.
- Jag har ett mod, ett mod att våga, ett mod att våga misslyckas. Det har självklart påverkat mig i mitt liv, trots min uppväxt och barndom. Och orden, att jag hade orden att kunna skriva av mig betydde oerhört mycket.
Att vara fattig och utsatt är inget som hör det förgångna till. I dagens Sverige växer ett stort antal barn upp i armod och fattigdom.
- I mitt arbete möter jag så många vuxna som mår dåligt, och då tänker man på deras barn. Det svåra är ju att skolklasserna är så stora numera, att barnen som behöver stöd inte syns.
- Det är ett tufft samhälle vi lever i och det är inte enkelt att vara förälder. Men vad som är viktigt är att en bra lärare, en endaste person, kan göra enorm skillnad och förändra ett barns liv, säger Doris Dahlin.