Det är svårt bryta mönster i relationer
nnn Det är svårt att få en relation att fungera. Inte sällan hamnar man gång på gång i samma typ av förhållande med samma typ av problem.nnn För att bryta ett sådant mönster krävs en fördjupad självkännedom och en ökad kunskap om hur ens anknytningsmönster till föräldrarna såg ut, menar psykologen och psykoterapeuten Eva Rusz.
- Man försöker om och om igen att träffa en ny partner, med intentionen att den här gången ska det fungera, men gång på gång hamnar man i samma mönster, där antingen man själv eller ens partner börja bete sig konstigt, deklarerar hon.
Det kan handla om att ens känslor börja svikta så fort den andre visar intresse, att man alltid blir kär i någon som inte vill ha en, att man alltid hittar fel hos den andre eller blir beroende och klängig så fort man går in i en relation.
- På ett logiskt plan förstår man att man själv eller den man träffar reagerar konstigt, men trots det fortsätter man att handla på samma sätt, säger Eva Rusz, som är aktuell med boken Varför väljer jag alltid fel partner? (Prisma).
Ökad kunskap
Men det finns hopp för den som känner sig träffad av bokens titel. Genom en fördjupad självkännedom i kombination med en ökad kunskap om hur anknytningsmönstret till ens föräldrar såg ut, kan vi få kontroll över våra liv och lära oss hantera våra känslor på ett bättre sätt, menar Eva Rusz.
- Anknytningsteorierna har legat i träda sedan 1970-talet, men under de senaste fem till tio åren, då den kognitiva terapin gjort framsteg, har man återigen börjat prata om hur människors föreställningar om sig själva uppstår. Man frågar sig varför så många människor, som utåt sett har ett bra liv, inte får till det i relationslivet. Detta fenomen går att härleda till anknytningssystemet, hävdar hon.
En person med ett otryggt och undvikande anknytningsmönster, där en eller båda föräldrarna varit otillgängliga eller bortstötande, kan exempelvis få svårare med intimitet och förtroende. Dessa personer undviker därför ofta närhet och vill inte gärna binda sig till andra, utan är hellre oberoende.
En person med ett otryggt och osäkert anknytningsmönster kan också få svårt med intimitet och förtroende. Men de här personerna blir ofta beroende och klängiga, samt idealiserar i många fall sin partner.
Omedvetna strategier
Dessa beteenden är, enligt Eva Rusz, omedvetna strategier som barnet lagt sig till med för att få uppleva komfort och trygghet, och som sedan kan leva kvar i vuxen ålder.
- När föräldrarna inte kunde möta barnets alla behov var barnet tvunget att hitta en egen väg till balans, menar hon.
De barn som haft föräldrar som varit otillgängliga eller bortstötande lär sig att anpassa sig efter hur andra vill att man ska vara. Den som har haft oförutsägbara föräldrar drivs av ångest och rädsla och försöker charma sin omgivning på alla sätt.
- Men blir det för intimt så drar sig den här personen tillbaka, eftersom man hellre vill förekomma än förekommas.
Att en person har brister i anknytningen till sina föräldrar behöver inte betyda att det rör sig om familjer med missbruk eller andra utåt sett stora problem. Studier visar att ungefär 60 procent av människor i västvärlden har ett tryggt anknytningsmönster, medan ungefär 40 procent har någon form av otrygg anknytning.
- Kanske blev barnet sett genom prylar, kanske gjorde familjen roliga saker tillsammans, men det fanns inte någon känslomässig närhet, konstaterar Eva Rusz.Fotnot: Boken Varför väljer jag alltid fel partner? innehåller övningar med kognitiv träning i hur man kan påverka sitt beteende och bryta ett negativt repetitivt mönster i sina relationer.
Fakta
Olika anknytningsmönster
Tryggt anknytningsmönster (föräldern är förutsägbar, tillgänglig, sympatisk). Barn med ett tryggt anknytningsmönster har fått omsorg både emotionellt och praktiskt. Barnet litar på att föräldern är tillgänglig. Dessa barn blir socialt kompetenta, får bra självkänsla och är uppskattade av sina partner som vuxna.
Otryggt och undvikande anknytningsmönster (föräldern är otillgänglig eller bortstötande). Barnet får inte hjälp och gensvar, dess känslomässiga behov blir inte helt mötta och det upplever att en eller båda föräldrarna är otillgängliga. Barnets behov är inte lika viktiga som förälderns och barnet undviker därför kontakt. Barnet försöker därför göra sina föräldrar nöjda och håller tillbaka sina egna känslomässiga behov. Den här personen kan få det svårt med intimitet och förtroende i vuxen ålder och undviker ofta närhet.
Otryggt och osäkert anknytningsmönster (föräldern har varit nyckfull och oförutsägbar). Barnet blir osäkert, gnälligt och efterhängset, beroende på att det inte vet hur föräldrarna kommer att bete sig. Barnet vågar inte utforska omvärlden, eftersom det inte vet om föräldern finns där, och blir rädd och osäker i nya situationer. Den här personen kan också få det svårt med intimitet och förtroende, men blir ofta klängig och idealiserar sin partner.
Otryggt och desorienterat anknytningsmönster (föräldern väcker rädsla). Barnet växlar mellan aktivt sökande efter närhet och starkt undvikande. En del av dessa barn kan ha blivit fysiskt misshandlade eller grovt försummade.
Källa: Boken Varför väljer jag alltid fel partner? av Eva Rusz (Prisma)
Otryggt och undvikande anknytningsmönster (föräldern är otillgänglig eller bortstötande). Barnet får inte hjälp och gensvar, dess känslomässiga behov blir inte helt mötta och det upplever att en eller båda föräldrarna är otillgängliga. Barnets behov är inte lika viktiga som förälderns och barnet undviker därför kontakt. Barnet försöker därför göra sina föräldrar nöjda och håller tillbaka sina egna känslomässiga behov. Den här personen kan få det svårt med intimitet och förtroende i vuxen ålder och undviker ofta närhet.
Otryggt och osäkert anknytningsmönster (föräldern har varit nyckfull och oförutsägbar). Barnet blir osäkert, gnälligt och efterhängset, beroende på att det inte vet hur föräldrarna kommer att bete sig. Barnet vågar inte utforska omvärlden, eftersom det inte vet om föräldern finns där, och blir rädd och osäker i nya situationer. Den här personen kan också få det svårt med intimitet och förtroende, men blir ofta klängig och idealiserar sin partner.
Otryggt och desorienterat anknytningsmönster (föräldern väcker rädsla). Barnet växlar mellan aktivt sökande efter närhet och starkt undvikande. En del av dessa barn kan ha blivit fysiskt misshandlade eller grovt försummade.
Källa: Boken Varför väljer jag alltid fel partner? av Eva Rusz (Prisma)
Så jobbar vi med nyheter