Våra svenska hundraser - ett levande kulturarv

Hunden som djurart är långt ifrån utrotningshotad. Men trots att vi i Sverige ständigt verkar sätta nya rekord i antal nyregistrerade hundar, är framtiden oviss för somliga av våra inhemska raser. Gotlandsstövaren som används för jakt på hare och räv och mest förekommer på Gotland går till exempel en oviss framtid till mötes. -Ja, i och med att allt färre ägnar sig åt den typen av jakt kanske det i framtiden inte längre finns något användningsområde för en sådan ras, säger Åsa Lindholm som under två års tid fördjupat sig i de svenska hundraserna. Hunden i ny funktion
Eftersom hunden i Sverige varit arbetande och fyllt en funktion som väktare, vallare eller jägare har förändrade mönster i samhället också satt sina spår i hundbeståndet. En förändrad djurhållning med färre lösgående djur blev den numera utdöda dalbohundens dödsstöt. -Dalbohunden var en stor, mastiffliknande hund som är mycket mytomspunnen. Vi har ju inte haft någon annan så stor och kraftfull svensk ras och de sista försvann för ungefär hundra år sedan, berättar Åsa Lindholm. Sista bilden på vad man tror är en dalbohund är tagen 1905. Att den försvann hade flera orsaker, men framförallt berodde det på att lösdrift av boskap blev allt ovanligare. När hunden inte fick utföra de sysslor den var framavlad för blev den inte heller särskilt trevlig, och under svåra tider hade man inte råd att hålla sig med stora hundar som åt mycket. -Många hundraser har gått igenom en flaskhals när de haft kritiska perioder. Världskrigen gick hårt åt många hundraser. Lite historia bevarad
En av de numerärt större raserna i dag är dansk/svensk gårdshund. Den blev visserligen inte registrerad som egen ras hos Svenska kennelklubben förrän så sent som 1987, men lär ha funnits i hundratals år på landsbygden i framförallt Skåne. -Bondhundarnas historia vet man inte så mycket om. De har funnits och fyllt sin funktion, men inte haft särskilt hög status, berättar Åsa Lindholm. Stövarna är raser med bättre dokumentation eftersom de i större utsträckning tillhörde överklassen och använts i jakt som främst var ett nöje. I dag är det dock stövarna som lever farligt, när stövarjakten på hare och räv blir allt mindre populär. Och att skaffa sig en stövare utan ambition att jaga är inte rättvist, menar Lindholm. -Det är definitivt inte en sällskapshund. Jag tror inte ens att uppfödarna skulle sälja en sådan enbart som sällskap. Man ska ha respekt för vad hunden är ämnad till.

Våra svenska hundraser - ett levande kulturarv

Idag har vi hundar mer som sällskap än jakthjälp och boskapsvaktare. Det gör att vissa av de svenska, urgamla raserna har svårt att överleva. I boden Svenska hundraser - ett kulturarv berättar Åsa Lindholm deras historia.