Svansviftningar - källa till myter och missförstånd
nnn Att hundar som viftar på svansen är glada är en grov generalisering. Svansen kan signalera allt från glädje till rädsla - och aggression. nnn - Ofta är hundar som viftar på svansen glada och tillfreds, men inte alltid. Att säga till ett barn att det är okej att klappa alla hundar som viftar på svansen kan till och med vara farligt, säger Bitte Cederlund, etolog och expert på hundens beteende.
Allt i sin tur beroende på att höger och vänster hjärnhalva fungerar och reagerar olika hos hunden. Precis som hos människan.
- Det kan säkert stämma, men det är ju nästan omöjligt att avgöra för den vanlige hundägaren, säger etologen Bitte Cederlund.
Däremot finns enklare sätt att avgöra vad hunden signalerar med sin svans. Den är hundens mest språksamma del.
Hur den håller och viftar med svansen, sänder ut en massa olika sociala signaler.
Att hundar som viftar på svansen alltid är enbart glada är dock en kraftig generalisering.
- Det är den vanligaste uppfattningen och det stämmer ju i många fall, men inte i alla.
- Därför kan det till och med bli farligt att säga till barn att de kan klappa alla hundar som viftar på svansen, säger hon.
Motorn på
Att svansen rör sig på en hund signalerar snarare att hunden är aktiv och engagerad på något vis.
- Svansen är en signal till omgivningen att hunden är aktiv och sänder signaler till sin omgivning, den viftar sällan på svansen när den är ensam. Svansen visar att hunden "slagit på motorn".
Hastigheten på svansviftingarna visar också intensiteten i engagemanget, och om svansen hålls högt upp eller lågt mot marken är också ett sätt för hunden att "tala".
Generellt sett kan man säga att ju högre svansen hålls, desto självsäkrare hund. En hund som lägger vikten på frambenen och håller svansen rakt upp i vädret visar stor självsäkerhet och kanske dominans, medan en hund som håller svansen lågt mellan benen och kryper ihop visar underkastelse och kanske även rädsla.
Lägg samman signalerna
För att vara säker på vad hunden säger med sin svans, måste viftandet alltid sättas i samband med alla andra signaler hunden sänder ut med sin kroppshållning, ögon, öron, ragg och läten.
- Det finns en historia om en hundrädd pojke som uppmanas klappa en hund som viftar på svansen. Pojken svarar "men han skäller ju också, så jag vet inte vilken ända jag ska lita på", säger Bitte Cederlund.
- Det är väldigt viktigt att man ser till alla signaler hunden sänder ut, och inte stirrar sig blind på svansen.
Fakta
Svansen talar:
Svansen är ett viktigt verktyg för hunden att signalera till sin omgivning. Därför är svanskupering förbjudet i dag i Sverige och i många andra länder.
Med svansen signalerar hunden känslor som glädje, tillfredsställelse, stress eller aggressivitet.
Hög svansföring är generellt sett tecken på självsäkerhet eller dominans, medan låg svans signalerar underkastelse eller rädsla.
En högt hållen svans som viftar skickar även ut betydligt starkare doftsignaler från hundens analkörtlar, än en svans som hålls lågt och skyler över analkörtlarna.
Olika raser har olika utseende på sin svans. Till exempel har många små terrierraser av naturen väldigt rakt uppåtstående svansar, medan andra raser har svansar som hänger mer av naturen.
Vissa raser är också livligare lagda än andra, varför de viftar mer intensivt på svansen i ett sammanhang där andra raser viftar lugnare.
Upprätt, rakt upp i luften, signalerar att hunden är alert, självsäker, kanske också dominant och i vissa fall även aggressiv. En styv, darrande högt hållen svans visar aggressiv självsäkerhet i förhållande till andra hundar, medan mjuka svepande rörelser visar att hunden är tillfreds och på gott humör.
Spänd svans i rakt, bakåtsträckt horisontellt läge, signalerar att hunden är intresserad av något.
Låg svans, konstant svepande visar att hunden är undergiven, lydig och kanske arbetar. En lågt svepande svans är en tydlig aggressionshämmande signal.
Mycket låg svans/svans mellan benen, signalerar underkastelse eller till och med stark rädsla.
Med svansen signalerar hunden känslor som glädje, tillfredsställelse, stress eller aggressivitet.
Hög svansföring är generellt sett tecken på självsäkerhet eller dominans, medan låg svans signalerar underkastelse eller rädsla.
En högt hållen svans som viftar skickar även ut betydligt starkare doftsignaler från hundens analkörtlar, än en svans som hålls lågt och skyler över analkörtlarna.
Olika raser har olika utseende på sin svans. Till exempel har många små terrierraser av naturen väldigt rakt uppåtstående svansar, medan andra raser har svansar som hänger mer av naturen.
Vissa raser är också livligare lagda än andra, varför de viftar mer intensivt på svansen i ett sammanhang där andra raser viftar lugnare.
Upprätt, rakt upp i luften, signalerar att hunden är alert, självsäker, kanske också dominant och i vissa fall även aggressiv. En styv, darrande högt hållen svans visar aggressiv självsäkerhet i förhållande till andra hundar, medan mjuka svepande rörelser visar att hunden är tillfreds och på gott humör.
Spänd svans i rakt, bakåtsträckt horisontellt läge, signalerar att hunden är intresserad av något.
Låg svans, konstant svepande visar att hunden är undergiven, lydig och kanske arbetar. En lågt svepande svans är en tydlig aggressionshämmande signal.
Mycket låg svans/svans mellan benen, signalerar underkastelse eller till och med stark rädsla.
Så jobbar vi med nyheter