Shar pei - skrynkelhunden som vållat het debatt
Shar pei är en hundras med en tusenårig historia. Rasen höll på att utrotas i ursprungslandet Kina i mitten av 1900-talet, men räddades av entusiaster i USA.
Där älskade man skrynklorna i huden, vilket har gjort att dagens Shar pei är betydligt skrynkligare än ursprungshunden. Detta har vållat het debatt i vårt land, där Shar pei var förbjudna fram till EU-inträdet 1995.
Där älskade man skrynklorna i huden, vilket har gjort att dagens Shar pei är betydligt skrynkligare än ursprungshunden. Detta har vållat het debatt i vårt land, där Shar pei var förbjudna fram till EU-inträdet 1995.
Shar pei är en omdebatterad hundras som kanske fått ett oförtjänt rykte om sig att vara sjuka på grund av aveln.
- Jag har nog fått frågan om de får eksem på grund av hudvecken säkert tvåtusen gånger. Men nej, det får de inte på grund av hudvecken. Vecken ligger liksom inte stilla på samma ställen, säger Anna Thorsjö.
Hon är uppfödare av en av våra mest ovanliga hundraser, Shar pei. Hon har även skrivit en bok om rasen med titeln En skrynklig kompis (Libra Artic) tillsammans med Elisabeth Kömüves.
Shar pei har inte bara många hudveck, utan även en lång och spännande historia, vilket skildras i boken. 1978 tog rasen plats i Guiness rekordbok som världen sällsyntaste hundras.
Hatad - och älskad
Rasen var hatad av den kommunistiska regimen, och under 1940-talet lär 150.000 Shar pei-hundar ha slagits ihjäl i ett försök att utrota den.
I mitten av 1960-talet kom de första exemplaren av rasen till USA, men det var först på 1970-talet som aveln där startade.
- I USA älskade man skrynklorna och avlade på skrynkliga djur. Men för att möta västvärldens efterfrågan var man i Kina också tvungen att korsa in andra raser för att bredda den genetiska basen. Därför ser dagens Shar pei i västvärlden inte ut som den ursprungliga, säger Anna Thorsjö.
Det skiljer även en del på hur de ser ut i Europa och USA. I USA älskar man skrynklorna, som sagt.
I vårt land är det just skrynklorna som vållat mest debatt. Ögonfransar som vänder sig inåt och skadar ögat, och hudproblem är sjukdomsproblematik man haft som kanske kan kopplas till den lite "för stora" huden.
Att hunden fått det utseendet till en början beror på att den i Kina användes till kamp i vadslagning. Med ett stort, löst skinn gick det lätt att vrida sig ut motståndarens grepp.
Och huruvida den skrynkliga huden är plågsam eller inte får man olika svar beroende på vem man frågar.
- Många veterinärer är skeptiska till rasen. När de först kom till Sverige var det mycket problem, men dagens uppfödare jobbar ständigt för att rasen ska bli friskare och sundare. Veterinärerna är inte alltid uppdaterade, eller har kanske inte ens sett Shar pei i verkligheten, menar Anna Thorsjö.
Föll pladask
- I början hade Shar pei i Sverige ganska mycket problem med allergier. Det berodde inte på hudvecken, utan på att vi hade ett klent avelsmaterial, säger hon.
Att en uppfödare försvarar sin ras är väl väntat, och bör kanske ses med kritiska ögon, men allergier drabbar även andra hundraser. Bullterrier och West highland white terrier ligger i topp i statistiken.
Även problem med ögonfransar som vänds fel finns hos andra raser, till exempel har Rhodesian ridgeback och cockerspaniel samma problem.
- I dag har Shar pei inte mer problem med huden än till exempel Rhodesian ridgeback eller schäfer, säger Anna Thorsjö.
Hon föll själv pladask för hundens utseende och uppsyn. Och hon är ju uppenbarligen inte ensam om att se något speciellt bakom alla rynkorna.
Fakta Shar pei:
Rasen har en tusenårig historia i Kina, där den var bondens hund och användes till allt från vakt till att valla boskap och jaga vildsvin.
Till skillnad från exempelvis mops och andra små kinesiska tempelhundar hade Shar pei aldrig någon hög status och har aldrig ansett vara helig.
Shar pei har även använts som kamphund i vadslagning då den stora huden gjorde det svårt för motståndaren att få grepp om den.
Under mitten av 1900-talet var Shar pei utrotnigshotad, med räddades av uppfödare i USA. Den "nya" Shar pei skiljer sig dock ganska rejält från den ursprungliga hunden. Även den ursprungliga finns bevarad och kallas Bonemouth och har betydligt slätare hud.
De allra första Shar Ppeihundarna importerades till Sverige redan 1980, men sedan belades de med importförbud. Först i samband med EU-inträdet blev de godkända för import och avel i Sverige.
I dag nyregistreras cirka 100 nya Shar pei varje år och man uppskattar att det finns totalt 600-700 hundar i Sverige.
Shar pei kan födas med tre olika pälskvalitéer. De kallas horsecoat, brushcoat och bearcoat. Horsecoat är kortas, och bearcoat längst. Den sistnämnd av de tre är inte godkänd på utställning. Bara enfärgade hundar är godkända enligt standarden, även om fläckiga föds då och då.
Till skillnad från exempelvis mops och andra små kinesiska tempelhundar hade Shar pei aldrig någon hög status och har aldrig ansett vara helig.
Shar pei har även använts som kamphund i vadslagning då den stora huden gjorde det svårt för motståndaren att få grepp om den.
Under mitten av 1900-talet var Shar pei utrotnigshotad, med räddades av uppfödare i USA. Den "nya" Shar pei skiljer sig dock ganska rejält från den ursprungliga hunden. Även den ursprungliga finns bevarad och kallas Bonemouth och har betydligt slätare hud.
De allra första Shar Ppeihundarna importerades till Sverige redan 1980, men sedan belades de med importförbud. Först i samband med EU-inträdet blev de godkända för import och avel i Sverige.
I dag nyregistreras cirka 100 nya Shar pei varje år och man uppskattar att det finns totalt 600-700 hundar i Sverige.
Shar pei kan födas med tre olika pälskvalitéer. De kallas horsecoat, brushcoat och bearcoat. Horsecoat är kortas, och bearcoat längst. Den sistnämnd av de tre är inte godkänd på utställning. Bara enfärgade hundar är godkända enligt standarden, även om fläckiga föds då och då.
Så jobbar vi med nyheter