När tiken blir skendräktig
nnn Udda sockor och slitna kramdjur kan vara rena fynden. I alla fall för en skendräktig tik. Men att få henne på andra tankar är bättre. nnn - Det är alltid bättre att försöka avleda tiken.Då blir även de fysiska problemen mindre, säger Anne-Sofie Lagerstedt, veterinär och professor i kirurgi på SLU.
DRABBAD. Skendräktighet drabbar alla tikar någon gång, det är en naturlig mekanism hos hunddjuren.
Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Många hundar springer och hämtar udda sockor och barnens mjukisdjur som substitut för valpar. Enligt Anne-Sofie Lagerstedt ett helt naturligt beteende för alla hunddjur.- I en vargflock är det enbart alfahonan som får valpar, och om något skulle hända henne vore det en katastrof för valparna och flocken. Därför är alla de andra tikarna skendräktiga och liksom redo att rycka in som extramammor.Som tamdjur har hunden ingen nytta av sin skendräktighet, och om symptomen blir kraftiga kan det bli problem. Vissa hundar blir djupt nedstämda, nästan deprimerade och även fysiska problem med ömmande juver kan uppstå. Ibland kan tiken även få juverinflammation som följd. - Det kan ju verka elakt att ta ifrån en skendräktig tik sina låtsasvalpar. Men om man låter henne hållas förvärrar det bara problemen.
Skendräktigheten infaller sex till tolv veckor efter att tiken slutat löpa, ungefär då hon skulle ha fått valpar om hon varit dräktig.En tik löper 1-4 gånger per år. Vanligast är att de löper två gånger per år. Tikar som löper ofta och får svåra problem med nedstämdhet kan man behöva kastrera.Lindrigare symptom kan behandlas med ökad motion och mindre foder. Det finns även läkemedel som botar såväl fysiska som psykiska symptom.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!