- En vuxen minigris är ju mini jämfört med vanliga svin, säger Gunnel Glans.
Hemma i hennes trädgård några mil söder om Stockholm bökar minigrisen Konrad med en matchvikt på 55 kilo. Eller matchvikt kanske är fel att säga, eftersom matte medger att han nog har några kilos övervikt kring midjan.
- Visst väger han för mycket, men det är extremt svårt att hålla nere vikten på en minigris. Han lever för mat, säger hon.
Allätare
Grisar är allätare, men på grund av tidigare problem med bland annat mul- och klövsjuka är det sedan några år förbjudet att utfodra grisar med animalisk föda i Sverige. För Konrad själv verkar det spela mindre roll. Han gör verkligen skäl för benämningen allätare.
- Han skulle nog kunna äta ihjäl sig om han fick möjlighet. Och det är ju svårt att motstå honom om man själv sitter i soffan och ska fika, erkänner hon.
Tänk efter innan
Konrad fyller tre år i höst och är nu - förhoppningsvis - fullvuxen. När Gunnel fick hem honom var han sju veckor gammal och vägde bara tre kilo.
En minigris brukar väga mellan 25 och 45 kilo, men eftersom det inte finns någon rasstandard kan de variera ganska kraftigt i utseende och storlek. Bland annat på grund av storleken rekommenderar man inte att folk som bor i lägenhet skaffar minigris. Grisen har ett stort behov av att böka i naturen, och att baxa upp och ned en gris på 50 kilo till en lägenhet är inte så lätt avklarat.
Det finns andra saker som inte heller är så lätt med en vuxen minigris. Grisens klövar behöver klippas ned regelbundet, och så länge Konrad var lyftbar var det inget problem. Nu väger han så mycket och är så ovillig till manikyrbehandlingen att distriktsveterinären måste komma och söva honom på plats innan klövarna kan klippas.
Och väger man 55 kilo när man fastnar med tänderna i mattskarven kan man orsaka en del förödelse.
- Ja, han rev upp ganska stora bitar av korkmattan i köket. Man får inte vara pedant om man ska ha minigris.