Ett värdigt slut för husdjuret

Får man ta hunden med sig in i himlen?
Nja, det är nog en fråga som inte ens ­Robert Klein kan svara på. Trots att han driver en ­begravningsbyrå ? för husdjur.
? Men det är viktigt att man får sluta cirkeln. Jag tror det påverkar ­sorgearbetet, säger Robert Klein.

STOCKHOLM, HUSDJUR2007-09-03 09:14
<P>Mus eller människa spelar inte alltid så stor roll. Att förlora ett husdjur innebär en stor sorg för många människor, även om det så bara handlar om en liten mus. <BR>Det kan Robert Klein skriva &shy;under på. Han driver nämligen en &shy;begravningsbyrå för husdjur och har tagit hand om allt från en liten mus till en stor elefant. Och allt däremellan.<BR>?&#8201;Vanligast är förstås hundar och &shy;katter, men vilket djurslag det handlar om spelar ingen roll för oss, säger han.<BR>Sedan år 2000 driver han &shy;begravningsbyrån Nordens Ark som numera är verksamma i hela norden. Men det började med att han själv &shy;förlorade en hund.<BR>?&#8201;Min familj hade en hund som dog, och på den tiden kunde man inte ens få en enskild kremering. Jag tyckte att det var oerhört jobbigt att inte riktigt veta vad som hänt med vår hund. Och jag tänkte att om jag upplevt det så kan jag inte vara ensam, berättar han.<BR><BR><STRONG>Enskild kremering<BR></STRONG>Numera kan man på de flesta djursjukhus begära att få enskild kremering av sitt husdjur, vilket innebär att man någon vecka efter att djuret dött kan åka tillbaka och hämta askan efter sitt husdjur i en liten papplåda. <BR>Anlitar man begravningsbyrån kan man istället få en urna i lämplig &shy;storlek och hjälp med allt från närvaro vid &shy;veterinärkliniken när djuret ska tas bort, till hämtning av askan och &shy;kontakt med djurkyrkogård.<BR>Att som djurägare slippa åka tillbaka till djursjukhuset för att hämta ut sin bäste vän i en pappkartong är det som de flesta uppskattar mest.<BR>?&#8201;Jag har hört så många berätta att när de åkte tillbaka till veterinären &shy;förväntade de sig undermedvetet att hämta ut ett glatt och friskt husdjur. Inte en papplåda, säger Robert Klein.<BR>En begravning av ett husdjur är inte som en begravning av en människa. De allra flesta vill inte ens begrava sitt djur på en djurkyrkogård, utan hellre hemma i trädgården eller på en plats där djuret älskade att vara.<BR><BR><STRONG>Urnan i bokhyllan</STRONG><BR>?&#8201;De flesta tar hem urnan och behåller den hemma ett tag. Det är ju inget i lagen som hindrar en från att ha askan hemma i bokhyllan medan man bearbetar att man förlorat sitt djur.<BR>Att ständigt möta människor i sorg, är inte det svåra med jobbet menar &shy;Robert. Det är istället att svara på &shy;frågor på rätt sätt.<BR>?&#8201;En sorg gör dig bara starkare när du bearbetat den. Och ditt &shy;husdjur &shy;kommer alltid att finnas kvar på &shy;näthinnan.<BR>Robert råder dock alla som förlorat ett kärt husdjur att låta sorgearbetat ta sin tid.<BR>?&#8201;Man ska aldrig skaffa ett nytt &shy;husdjur innan all i familjen vill det igen. Gör man det för tidigt är risken stor att man börjar jämföra det nya &shy;djuret med det man förlorat.</P>
Fakta/Ett värdigt slut
Vad ett värdigt slut är, är en individuell fråga. För somliga räcker det med att veta att man gjorde vad man kunde för att djuret skulle slippa lida på slutet, medan andra vill ha tillbaka askan efter sitt eget djur i en guldkantat glasurna. <BR>Numera finns det speciella urnor för djur som rymmer allt från 0,5 liter och uppåt.<BR>I USA kan man till och med låta tillverka en konstgjord diamant av askan efter sitt djur. Det lär dock kosta en slant och är inget som efterfrågas i Norden än så länge. Huruvida det är ett värdigt slut eller inte är en annan fråga.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om