Britten i topp bland korthårs- katterna
Den ser nästan ut som en nallebjörn, och har en päls len som sammet.
Brittiskt korthår är den allra populäraste korthåriga kattrasen i Sverige.
Brittiskt korthår är den allra populäraste korthåriga kattrasen i Sverige.
Det är nämligen så de bäst kan beskrivas, och det är nog tur att alla kattungarna redan är tingade när vi besöker Eta Kvarnbergs för att titta på hennes kattungar. De är helt enkelt bedårande!
Eta Kvarnbergs är uppfödare av Brittiskt korthår och ordförande i Brittringen, som är en intresseförening för rasen. De flesta har säkert sett de stålblå eller gråtigrerade katterna i kattmatsreklamen. De ser nästan ut som vanliga "bondkatter" men i en något förfinad och rundare form. Och det är just vad de är också.
Nära släkt
Såväl Brittiskt korthår som Europeiskt korthår är nära besläktade med de vanliga huskatter som funnits på respektive kontinenter.
Fram till 1981 räknades de två raserna som samma ras, men då skrevs en ny rasstandard för Brittiskt korthår.
- Rasen ska vara väldigt rund i formen, säger Eta Kvarnbergs och visar på en kattunge hur de bulliga formerna ska se ut i ansiktet.
En vuxen katt, och framförallt hanarna, får väldigt runda kinder vilket ger den karaktäristiska nallebjörns-looken. Den stålblå färgen som också tidigare funnits med i det engelska rasnamnet Brittish Blue, i dag Brittish shorthair, har numera fått sällskap av över hundra andra färger och färgkombinationer!
En av de senast godkända färgerna är en så kallad colourpoint, vilket är en katt som är ljus på kroppen med en mörkare färgad siamesteckning på ansikte, öron, tassar och svans.
Teckningen kallas också himalayateckning, och generna som ger den speciella teckningen kommer från att man någon gång i tiden korsat in siames i rasen.
- Himalayagenen kan dyka upp helt plötsligt efter hundra generationer och ge siamestecknade katter. Det är väldigt spännande, berättar Eta Kvarnbergs som har ett stort intresse i avel och genetik.
Frisk ras
Förutom siamesblod finns även gener av andra raser inkorsade. Efter andra världskriget var rasen på gränsen till utrotningshotad, och när man började återskapa den korsade man även in Perser och Exotic för att förstärka det bulliga draget i rasen.
Det var dock ur andra synvinklar inte särskilt bra, eftersom de raserna dras med ärftliga sjukdomar som då också följde med in i det Brittiska korthåret.
I dag förekommer därför PKD inom rasen, en njursjukdom som är ärftlig, liksom hjärtsjukdomen HCM. Även höftledsdysplaci, ett ärftligt höftledsfel som finns bland såväl hundar som katter, förekommer.
- Alla seriösa uppfödare är noga med att undersöka sina avelsdjur och inte avla på individer som har de här felen, och därför har vi lyckats behålla rasen relativt sund, säger Eta Kvarnbergs.
- Just för att rasen har så lite sjukdomar är det faktiskt många uppfödare av andra raser som övergått till britter under senare år.
Gosiga kompisar
Men det är inte bara det bulliga nallebjörnslika utseendet och sundheten som gjort britterna så populära. Mentaliteten är minst lika tilltalande.
I böcker om kattraser där raserna delas in efter temperament hamnar brittiskt korthår bland de lugnaste.
Perser och Exotic räknas som allra lugnast.
- De är som lite mer av soffkuddar. Britterna är det lite mer liv i även om en vuxen britt aldrig skulle komma på tanken att klättra i gardinerna, säger Eta Kvarnbergs.
Samtidigt är de väldigt lättlärda, sociala och nyfikna utan att tränga sig på, menar hon.
- Den som har en britt är aldrig ensam.
Det låter ju som en god egenskap för en sällskapsskatt.
Så jobbar vi med nyheter