Ojämlikt i trafiken
Jämställdhet är ett av målen för den svenska transportpolitiken. Men fortfarande känner sig många kvinnor otrygga i trafiken. De har också längre restider och åker mer kollektivt än män.
Foto: Linda Forsell / SvD / SCANPIX
De politiska målen har förändrats något sedan de skrevs 2003, men exakt vad som behöver förändras har inte preciserats.- Jag tror inte alltid att det här är en fråga om kvantitet, alltså att det ska vara lika många kvinnor som män i hela transportsektorn. Det handlar mer om kvalitet, alltså att fler kvinnor med makt att besluta och påverka finns i branschen. Där verkar det faktiskt ha hänt en hel del de senaste tio åren.I ett pilotprojekt har Henriksson intervjuat sju transportplanerare. Hon ville ta reda på vilka förändringar planerarna tycker skulle kunna göra trafiken mer jämlik.- När man tittar på frågan i stort är det ju ganska uppenbart att systemen planerats utifrån ett manligt perspektiv, men när man ska göra jämställdhetsfrågorna mer konkreta blir det knepigare. Eftersom man pratar om övergripande saker blir det lätt generaliserande. Man riskerar därmed att låsa fast både män och kvinnor i sina roller.Ändå var det några saker som planerarna upplevde som tydligt ojämlika, bland annat att kvinnor känner sig mer otrygga än män i den offentliga miljön, där ju bilar och kollektivtrafik är en del.Otrygga system
Ett påstående som inte är utan problem för en genusforskare.- Verkligen inte, för alla kvinnor känner sig inte alls otrygga. Dessutom finns det män som också känner sig otrygga. Samtidigt är det här antagligen ett problem som gör att kvinnor generellt diskrimineras i trafiken.Flera av de intervjuade tyckte också att städerna måste planeras på ett annat sätt för att skapa större jämlikhet. Statistiken visar att män i snitt reser 45 kilometer om dagen, vilket tar ungefär 70 minuter. Kvinnor reser bara 34 kilometer, men den sträckan tar lika lång tid.- Det beror bland annat på att de inte åker raka vägen mellan hemmet och dit de ska. De stannar och gör ärenden. Om städerna i stället kunde byggas så att affärer och dagis och liknande fanns närmare hemmet skulle restiden bli mer jämlik.
Tre saker för större jämlikhetÖkad trygghet. Fler kvinnor än män känner sig otrygga både i det offentliga rummet och i trafiken. Om känslan av trygghet ökar skulle därmed också tillgängligheten för fler kvinnor öka. Det kan handla om att våga åka kollektivt, våga åka på kvällar och att våga köra bil i högre ålder.Tätare städer. Om man har närmare till service, dagis och andra vardagsfunktioner blir restiden kortare främst för kvinnor. Statistiken visar att kvinnors resor tar längre tid än mäns eftersom de gör flera stopp för att uträtta ärenden under sina resor.Kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män färdas kollektivt i dag. Genom att till exempel skapa en ännu bättre kollektivtrafik skulle fler män lockas att ställa bilen och ta bussen i stället. Några skillnaderMän både kör och åker i bil mer än kvinnor. Kvinnor går oftare än män. Männen sämst i trafikenStatistik från Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsen visar att fyra av fem trafikbrott begås av män. Statistiken gäller alla slags trafikbrott mellan 2003 och 2008 och är en bitvis deprimerande studie i manligt trafikvett. Män står till exempel för 91 procent av bilstölderna, 78 procent av fortkörningarna och 89 procent av rattfylleriet.Källa: Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet. Totalt handlar det om över två miljoner trafikbrott.
Så jobbar vi med nyheter