Förr i tiden fick man inte bestämma så mycket över sitt eget liv om man tillhörde kungafamiljen. En prins eller prinsessa på 1700-talet hade inte världens lättaste liv. De skulle de lära sig rida, skjuta och läsa filosofi när de knappt lärt sig prata.
- Prinsarna och prinsessorna fick aldrig vara barn egentligen, när de lärt sig gå tyckte man att de var vuxna. Gustav III (den tredje) fick ta emot viktiga besök från världens ledare när han var två år, berättar Jonas Lindwall, som jobbar på museet Livrustkammaren på Stockholms Slott.
Band i ryggen
På Livrustkammaren finns en dräkt som Gustav III hade när han var liten. Den har band i ryggen som hans tjänare kunde hålla i för att hjälpa honom att stå när det kom andra viktiga kungligheter på besök.
Jättetunga
Men det var inte så lätt att vara vuxen heller. Drottningarna skulle ha stora, vackra klänningar som vägde mer än tio kilo. Klänningarna var två meter breda, så det var inte så lätt för drottningen att gå igenom en dörr. I midjan hade hon en korsett som var så hårt åtdragen att hon inte kunde resa sig upp för fort, för då kunde hon svimma!
- Dessutom skulle drottningen hela tiden vara rak i ryggen. Där bak i klänningen satt därför en metalltråd som stack in i drottningens rygg om hon inte sträckte på sig, säger Jonas.
Kissade
På 1700-talet var kungafamiljen var som gudar - man skulle inte titta dem i ögonen eller röra vid dem. Men de fick ändå aldrig vara ifred. De hade folk som hjälpte dem när de skulle klä av och på sig och folk kom och tittade på dem när de åt middag!
Inte ens när de gick på toa fick de vara ifred, i England gick en tjänare runt på middagar med en potta som han stack in under drottningens stora klänning så hon fick kissa vid bordet. Det var för att det var för svårt att ta av sig klänningen för att gå på toa. Men för kungen gick det bra att kissa med rustningen på.
- En rustning har en öppning baktill så att man kan gå på toa. Även ringbrynjan under har en liten lucka man kan fälla upp.