Förra året flög över 186 000 personer till och från flygplatsen i Longyearbyen. I snitt startade eller landade 511 människor om dagen, motsvarande runt en fjärdedel av byns befolkning.
Flygandet har ökat dubbelt så mycket som i övriga landet. Många är turister i jakt på exotiska upplevelser. Andra kommer för att arbeta.
Johanna Brämersson och Sigurd Tengs har rest från Oslo. Han ska ta sin master i arkitektur genom att bygga en bastu av återvunnet material vid fjorden. Den lär bli populär hos den lokala badgruppen "ispinnarna".
De beundrar utsikten från den gamla kolstationen.
– Det är vackra vyer, säger Johanna Brämersson.
Hit transporterades kol med linbana, då de norska gruvorna fortfarande var öppna. Nu finns en kvar, gruva sju som ligger 17 kilometer österut, för att mata byns egna kolkraftverk. Platåberget bakom oss har knappt någon snö.
– Förra året gick vi upp till toppen, men då gled vi ner på rumpan. Det gör man inte nu, säger Sigurd Tengs.
På Stationen, en restaurang i byns galleria, äter de nederländska turisterna Peter och Gerry varsin räkmacka. De föredrar snö och kyla och har besökt Lofoten, norra Finland och Island. De ska stanna i tre dagar, har upplevt en isgrotta och ska åka hundspann.
Jag frågar hur de tänker om klimatpåverkan resandet får på platser som Arktis, där temperaturen stiger snabbt och de flesta forskarna är överens om att det orsakats av våra koldioxidutsläpp.
– Det är för billigt att flyga, annars hade vi inte gjort det. Det är viktigt att använda mindre fossila bränslen, säger Peter.
De försöker njuta och samtidigt bevara naturen.
– Vi gör vad vi kan. Resan är organiserad av ett företag som kompenserar för koldioxidutsläppen och det är bra. Sedan vet vi inte om det är tillräckligt. Jag är orolig, men jag tror att flygplanen kommer lyfta ändå, med eller utan oss. Att göra det dyrare är enda sättet att ändra på det, säger Peter.
De får aldrig is hemma längre och man måste stänga gasfält för att marken sjunker ihop och får husen att kollapsa. Jag nämner att vi i Norrbotten har ett event dit holländare flyger i hundratal för att åka skridskor på Luleälven.
– Det har vi hört om! Förstår att det är problematiskt, säger Peter.
– Vi i Nederländerna är en av "the bad guys", ett litet land med lite plats för solenergi. Vi har många bönder och är väldigt beroende av gas och olja.
– Men vi har i alla fall inga barn, fyller Gerry i och får alla att skratta.