Lägre skatt, billigare bensin, turism och generösa regler för boende gör snöskotern till en vanlig syn i Longyearbyen. Över 2 100 skotrar på drygt 2 400 människor ger ett ratio som inte ens skotermeckat Kiruna, med 7 360 skotrar på närmare 23 000 kommuninvånare, kan mäta sig med.
Men särskilt på senvintern och våren blir detta ett problem för djur och natur, enligt MOSJ som övervakar skoteråkandet på Svalbard. Både koldioxidutsläpp och de störande ljuden kan dock komma att minska.
I en byggnad nära fjordens öppna vatten summerar Tore Magne Hoem en numera ovanlig vinter.
– En gammal hederlig vinter som den ska vara på Svalbard. Kall, och kall. Men det har varit ovanligt lite snö.
Nederbörden ökar när vattnet värms upp. Men snön blåser bort och stenig mark sticker upp ur tunn, hård skare.
– Det är en utmaning att köra skoter nu utan att göra skada, säger Hoem.
Han är aktivitetschef på ett företag som hyr ut skotrar och erbjuder guidade turer.
– Snöskoter och hundspann är de mest populära vinteraktiviteterna. Men skotern är också otroligt viktig för oss som bor här, säger han.
Men turistnäringen får svårare att klara sig när det som lockar turisterna försvinner: Snön, kylan och glaciärerna.
2018 fanns noll elskotrar i Norge. Men förra vintern såg Hoem ett reportage från finska Lappland, om en tillverkare som tagit chassit från ett känt skotermärke och satt i en elmotor. Han reste till Levi och köpte åtta. De är avsevärt dyrare än fossilskotrar, men han är nöjd.
– Det är populärt att åka på de norrskensturerna och vi vet nu att skotrarna verkligen funkar. Det är kul, och vi är stolta över att vara de första som satsar.
Skotrarna tankas via en batteribank på 120 kilowatt, som laddas med solenergi.
– Men eftersom vi inte har sol under en del av året har vi ansökt om att sätta upp ett litet vindkraftsverk.
Batteriet fryser inte trots arktisk kyla, men räckvidden är ett problem. Den är uppåt fyra mil medan vissa turer är över 20 mil. Men till ryska Barentsburg är det sex mil och Hoem tror att det snart finns både fler tillverkare och starkare batterier.
– Elskotrarna kommer att öka. Utmaningen är att vi på Svalbard har långa avstånd, så de längsta turerna körs på fossilbränsle. Om tillverkarna kan dubbla räckvidden till sju-åtta mil så är vi nöjda och det tror jag är verkligt inom fem år.
Nästa säsong blir elskotern en vanligare syn, då ska även turoperatören i huset intill haka på trenden.