Att sortera sopor, hushålla med energin i hemmen, att nyttja kollektivtrafiken, det är några enkla medel för att energiutnyttjandet inte ska öka och till och med kanske minska en del. Men hur ser vardagen ut för en helt vanlig familj i Norrbotten?
Vi hälsade på hos familjen Kohkoinen i Soukolojärvi, 14 kilometer norr om centralorten Övertorneå för att ta reda på deras funderingar kring miljön och möjligheterna att bidra till att minska våra utsläpp.
Mamma Lena är sjuksköterska och pendlar delvis till sitt arbete i Kalix, tio mil bort, men arbetar också delvis hemifrån. Pappa Jonas är försäljare, åker in till kontoret i Övertorneå, arbetar hemifrån en del, men reser också mycket i sitt jobb. De tre barnen går i skolan i Övertorneå.
De kan åka kollektivt för att ta sig till skolan. Bussåkandet är nästan gratis i Övertorneå, men här passerar bussarna bara under skoltid. Då återstår bara bil, moped och förvisso också att cykla, något ungdomarna gör ganska ofta, delvis för att de ser det som träning.
Barnen Fanny, Andreas och Alexander spelar basket respektive ishockey, vilket betyder att familjen under vinterhalvåret, kör in till Övertorneå fem dagar i veckan för träningar eller matcher.
– Det blir mycket körande, även om vi väntar in varandra i Övertorneå. En dag i veckan stannar vi hos mina föräldrar och äter, då spar vi in en resa, säger Lena Kohkoinen.
Otäckt och skrämmande
Att idrotten med alla träningar och matcher, för dem, men också för många andra aktiva familjer, betyder mycket bilkörning och därmed miljöförstöring är något som familjen är medveten om. Men att uppmuntra de unga till olika aktiviteter har alltid varit något självklart.
– Det ger hela vår familj så mycket. Vi delar alla det intresset och förutom fysisk träning lär sig barnen så mycket annat genom lagidrott – att samarbeta, socialt umgänge och så har de något roligt och vettigt att göra på fritiden. Men miljön är också viktig, så det är viktigt att det utvecklas drivmedel som inte förstör. Det är otäckt och skrämmande det som händer med vårt klimat. Vi här uppe märker förändringar, men på andra håll är ju konsekvenserna än mer drastiska. Människor dör för att vi smutsar ner, säger Lena Kohkoinen.
Långa resor
Bara för arbetsresorna kör familjen totalt cirka 6.000 mil om året. Till det blir det cirka 1.500 mil på fritiden. Familjen måste ha två bilar, men i första hand kör man sin dieseldrivna Saab med partikelfilter. Den köpte man dels för att det blir billigare, men det kändes också rätt med tanke på miljön.
– Med tanke på vad mänskligheten kan i övrigt borde vi ha kommit längre vad gäller utvecklingen av alternativa bränslen. Sedan måste de mer miljövänliga alternativ som finns bli billigare för att folk ska börja använda dem, säger Jonas.
Han är tränare för Alexanders ishockeylag och konstaterar att idrottsföreningar knappast har miljötänkandet i första rummet.
Få i många bussar
– Ekonomin styr ju mycket, men alla måste bidra och föreningar kan verkligen göra en hel del. Ta bara en sådan sak som att vi åker med våra 15 pojkar i en en stor buss. Samtidigt åker en massa andra lag härifrån till Luleå, Malmfälten och så vidare – med halvfyllda bussar. För att inte tala om de som åker i sina egna bilar, bara för att spara pengar. Skulle vi bara prata mer med varandra skulle det gå att spara in många resor under ett år, säger Jonas Kohkoinen.
Familjens villa ligga naturskönt vid sjön Soukolojärvi och på gården har det alltid funnits djur.
– Att barnen får växa upp med djur och naturen nära in på sig gör att det är lätt att lära dem att värna om den, säger mamma Lena och konstaterar att det tankesättet följt dem i hushållet. Barnen har fått lära sig att hålla koll på onödigt slösande med energin.
Minstingen Fanny berättar att TV:n och datorn inte får stå på i onödan och att det är viktigt att slå av den där knappen som ser till att TV:n eller stereon inte står på standbyläge på nätterna.
Stänger av vattnet
Och så vet hon hur man ska göra när man duschar
– Vattnet ska inte stå på när man tvålar in sig. Och om pappa ska pissa efter mig så spolar jag inte, säger hon, tämligen självklart.
Huset uppvärms med el och ved. Man har förberett med kulvert för att ta del av värmen från en flispanna som Jonas bror har i sin fastighet. Familjen har gått över till lågenergilampor för länge sedan. Samma sak gäller för att använda högkoncentrerade produkter inom hemkem.
– Det sparar vi pengar på, men värnar också miljön. Det är produkter som är nedbrytbara i naturen, vi bär inte hem en massa vatten, och slipper alla dessa flaskor, som annars ska tillverkas och som ska tas om hand i återvinningen, säger Lena Kohkoinen.
Alexander konstaterar att det där med sopsortering inte är något märkvärdigt utan något som man vant sig vid. Komposterar gör familjen själv, ganska givet, när man bor på landet, tycker de.
Oro över skoterförbud
Utöver idrotten är utflykter i naturen familjens stora fritidsintresse. Inte minst mamma Lena är en inbiten pimpelfiskare och hennes utsläpp då hon tar sig ner på sjöisen är tämligen små. Däremot är hela familjen överförtjusta i skoteråkning och inte minst Alexander med ett nytaget förarbevis i fickan är djupt oroad över att om inget händer med utvecklingen av skotermotorerna, så kommer skoterkörning att förbjudas helt.
– Man måste få fram motorer som inte tar så mycket bränsle och det måste gå att utveckla bränsle som inte förstör miljön, även för skotrar. Hoppas det kommer fort innan det kommer ett förbud för jag vill verkligen inte sluta att köra skoter, säger Alexander och får medhåll av övriga familjen.
Skoterlivet är en del av tjusningen med att bo och leva, som de gör, i det glesbygda men natursköna Tornedalen.