"Berömvärda insatser angående iordningsställande av föreningsgård och museum."
Så lyder motiveringen till priset, utdelat av Norrbottens hembygdsförbund.
- Vi jobbar med byggnaden, med museet, cirklar, utflykter. Och framför allt har vi mycket besökare, programförklarar ordförande Rolf Svanberg när Kuriren besöker Sörbyn tre mil nordost om Boden.
Matmamma
Vi sitter i gamla skolan, föreningens hjärta. Judith Sundström är en av matmammorna i föreningen och har bokstavligen bullat upp kring bordet.
- Framför allt, Håkan, här serveras bara hembakt, inskärper Rolf Svanberg. Inga fabrikationsgrejor!
Gamla skolan är stor och dyr att hålla vid liv. En ny värmeanläggning bör köpas in. Men föreningen har jobbat upp en verksamhet där huset kan drivas året runt.
- Vi har någon aktivitet var tredje dag året runt, förklarar Rolf Svanberg.
Alla åldrar i styrelsen
En del är egna aktiviteter. Annat är externt, vilket gör att slantar rullar in i kassan.
- Vi hyr ut till andra föreningar, till födelsekalas, för årsmöten, och vi har haft någon begravning. Ofta kombinerar man med någon form av fika eller mat. Det fixar vi.
Styrelsen har sju ledamöter. Hembygdsföreningar brukar, litet fördomsfullt noterat, ha en ganska hög medelålder. Manlig sådan.
Den här styrelsen är ovanlig.
- Jag tror att vi är rätt unika, begrundar Helena Selberg, ledamot. Alla åldersgrupper i styrelsen är representerade, från 28 till 90 år med jämn könsfördelning.
Museet är paradprodukten. Vid starten 2005 fanns föremålen i den större samlingssalen på nedre planet. Nu är museidelen utvecklad och belägen en trappa upp.
Publikdragare
- Det kommer busslaster från andra föreningar, byar och samhällen, berättar Rolf Svanberg. Från Boden, Gällivare, Luleå, exempelvis. De tittar på gården, museet. Och vill äta. De är alltid hungriga.
Många bäckar små ...
- Vi tjänar litet slantar där så att vi kan hålla ekonomin flytande. På så sätt fyller vi gapet mellan kommunens bidrag på 16.000 och våra kostnader för driften på 70.000 kronor.
Håkan Nilsson, sekreterare inflikar:
- Men det fordras en himla massa timmar ideellt arbete varje år för att få det att flyta.
Vad driver er?
- Byn ska ha en samlingspunkt. Och i alla fall för mig, ett intresse för det historiska, svarar Rolf Svanberg.
Byns historia
Håkan Nilsson menar att det fortfarande finns många intressanta föremål i ladugårdar och vagnslider. Ibland under bar himmel till och med.
- Då är det värdefullt att man kan samla de sakerna under ordnade former och under tak. Att bevara litet av byn och bygdens historia. Annars försvinner föremålen ur tiden.
Vi gör en kort rundtur i museet. Här finns mängder med föremål av alla de slag.
Nytillskott är en handpump som demonstreras.
Grymt, sade grisen
Rolf Svanberg visar en bakuspeilk. Grym grej, som en tång. Den upphettades och användes som kastrertång för mindre djur som svin och getter.
En skolsal är inredd och visar skolverksamheten förr i världen med allt vad som där fanns. Träbänkarna, orgeln, Nordenkartan, pekpinnen.
Historien lever i Sörbyn-Sundsnäs.