Scenografen Mona Knutsdotter beskriver med ett effektivt ord hur regissören Olle Törnqvist vill att anslaget i Norrbottensteaterns utomhusuppsättning av ”En midsommarnattsdröm” ska kännas. När Norrbottensteatern nu firar 50-årsjubileum och har fått extra medel från region och kommun, så blir det för första gången på över 20 år återigen storskalig sommarteater. Spelplatsen är friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad och det där ”poffet” har inte varit helt lätt att omsätta i praktiken – världsarvsmiljön måste hållas intakt, ingenting får förändras.
– Jag hade en idé om att låta jättelika solrosor växa upp ovanför taknocken, säger Mona Knutsdotter, och pekar mot ett rött hus som utgör en del av fonden.
– Men det gick inte för sig på grund av någon säkerhetsgrej. Det enda ingrepp vi fick göra var att såga av en trädgren, så att musikerna fick plats.
Det handlar med andra ord om ett ytterst platsspecifikt verk: man tar vad man har, inventerar Hägnans förråd efter användbara saker och tillför element som går i linje med den befintliga miljön. Musikertrions lilla hus är det ett enda nybygget och det går i samma röda nyans som scenens många blomlådor, som ser ut att tillhöra museet.
– Utgångspunkten för scenografin var att föra in andra proportioner och det första jag kom att tänka på var jätteblommor.
I Shakespeares förväxlingsfyllda och kärlekskranka pjäs, där lusten och fruktbarhetsivern flödar, krymper människornas gestalter inuti den blomstrande scenbilden.
– Det är mest vita blommor för att inte konkurrera med kostymernas färger, inga fantasiblommor, utan lavendel, krokus, pion, vallmo, hibiskus med flera.
Verklighetens igenkännlighet utgör ramen, innan älvorna (två grupper med barn från Luleå balett och rytmik) börjar snurra på inledningsscenens gröna campingtält. Med hjälp av mångfärgade sjok av organza får de sedan blommorna att skjuta i höjden – och så forslas publik och aktörer in i ett tillstånd bortom den här tiden.
Eftersom man spelar oavsett väderlek finns förstås risken att det blir en del regnfyllda föreställningar. Vid nederbörd får publiken får skydda sig bäst det går, älvbarnen trär på sig gummistövlar och musikerna spelar bakom en transparent slöja som skyddar elektroniken från att kortslutas.
Bakom klaviaturet i orkestern sitter Tomas Isacsson, kapellmästare och kompositör av föreställningens musik. Miljön på Hägnan har influerat musiken och kompositoriskt har han till viss del använt sig av det som kallas för ”Mickey Mousing”, det vill säga att man anpassar musiken efter rörelserna: händer det något på scenen så matchar musiken det.
Hur låter föreställningen musikaliskt?
– Med Shakespeare tänker jag spontant renässans, men Olle tyckte att det var en för tydlig tidsmarkör, så musiken har en svensk folkmusikton – och lite världsmusikalisk.
Musiken skapar en öppen värld att vara i. Det förekommer också annat än folkmusik – i form av förinspelade syntpartier när vi är i älvornas värld. Och i pjäsen i pjäsen får hantverkargänget som sätter upp ett skådespel som bröllopsunderhållning (elever från Teaterhögskolan) chansen att blomma ut i en 20 minuter lång genomkomponerad miniopera.
– Olle har utökat delen med hantverkarna och lagt till text, och jag har närstuderat texten och skrivit utifrån den.
Hur många röster medverkar i minioperan?
– Nio stycken. De sjunger mest unisont och lite fyrstämmigt, säger Tomas Isacsson, som anställdes på Norrbottensteatern i april, efter flera år som chef för den klassiska avdelningen på Norrbottensmusiken.
I november väntar andra harmonier för den nyanställde kapellmästaren, när Norrbottensteatern sätter upp musikalen Cabaret. Men innan dess är det premiär på Hägnan för ”En midsommarnattsdröm” den 30 juni klockan 18.