Ett runt bord sägs ska underlätta samtal på lika villkor. Norrbottens Media satte fyra av Luleå kommuns lärare runt ett runt bord och frågade om vad det är som skiljer deras skola från andra.
– Jag skulle inte vilja vara lärare om det bara gällde att "mata" lektioner. Det handlar om mentorskap, att kunna vara med eleverna med allt vad det innebär. I skoldebatten pratar man ämnen och lokaler och att lärarna ska vara i klassrummen och undervisa. Det man ofta glömmer bort och vad läraryrket handlar om i grundskolan, är att vi också ska fostra vettiga människor.
Malin Frank, 33, är musiklärare på Kråkbergsskolan i Sunderbyn. Hon sitter tillsammans med tre kollegor runt det runda bordet och och resonerar om vad det är som gör att hon trivs som lärare.
Kråkbergsskolan är den nyaste (senast byggda) högstadieskolan i Luleå. 1993 invigdes den och den är byggd för att samvaro mellan alla i skolan ska underlättas. Mitt i skolan ligger "torget" där alla ska umgås på raster och ledig tid.
Ulrika Sellin-Levander, 44, är SO-lärare på skolan.
– För några år sedan var Barn- och utbildningsförvaltningen (Buf) här och mätte. Det gick omkring tre kvinnor på torget. Jag frågade och de svarade att de mätte vår skola. De kom fram till att vi hade ett så stort torg att det skulle rymmas tre klassrum på den ytan.
Malin Frank, Ulrika Sellin-Levander och deras kollegor Daniel Sandberg, 37, SO-ämnen, Magnus Pulkkinen "Mange", 42, NO-ämnen, ryser. "Torget" är oerhört viktigt på Kråkbergsskolan. Det är där de som finns i skolan, vare sig de är elever eller lärare, knyter kontakter, pratar om annat än skolan, blir vänner och kompisar och mår bra. Att ta bort torget finns inte på kartan.
– Det handlar om att vara här i skolan från det man kommer tills det man går hem. Jag måste prata med eleverna, på rasterna kan det handla om att lösa konflikter eller bara sitta och ha kul med dem. Det gör att det blir bra på lektionerna också, säger Magnus Pulkkinen.
Alla fyra lärarna runt det runda bordet tycker om sitt yrke och sitt jobb på Kråkbergsskolan. På frågan "Blev det som du tänkte? Älskar du ditt yrke?" svarar de, efter en stund betänketid, "Oftast" eller "Ja!"
– Man lär sig mycket av eleverna och man håller sig yngre själv. Och det är det som är så häftigt. Att få ge eleverna den där aha-upplevelsen, för det händer ibland, säger Ulrika Sellin-Levander.
– Har jag en dålig dag när jag åker till jobbet känns det nio, tio gånger bättre när jag åker hem, säger Malin Frank.
Men allt det positiva skulle gå förlorat om tillvaron på jobbet bara skulle gå ut på undervisning i klassrummet.
– Att motverka lärarbrist genom ge mer lektionstid är fel väg att gå. Att bygga relationer, det är det som ger glädje. Vi lär oss jättemycket på raster, social samvaro över generationsgränser, allt möjligt. Alla kan komma till mig med sina problem. Jag har relationer med alla elever även om jag inte undervisar dem, säger Daniel Sandberg.
– Jag är misstänker att beslutet om att lägga ner landsbygdsskolorna kommer att leda till att Luleå förlorar lärare. Istället för att få dem att stanna och tycka att kommunen är en attraktiv arbetsgivare, så tänker kommunen ta in skolassistenter. Då kan lärarna undervisa mer i klassrummet, men vi är rädda för att tappa den värdefulla relationen med våra elever om skolassistenter ska ta över delar av vårt jobb, säger Ulrika Sellin-Levander.
I så fall går tankarna om att ha ett socialt utbyte med eleverna även på raster och annars, helt i putten.
– Har man bra relationer utanför klassrummet, så är det lättare att ta både det positiva och negativa som händer i klassrummet, säger Daniel Sandberg.
– Lärandet sker från det eleverna kommer hit till det de går hem. Från det de kliver in i skolan tycker jag att de ska bli sedda och lyssnade på tills de går hem. I alla fall här ska de bli sedda, tycker Daniel Sandberg och Magnus Pulkkinen.