Eller julebröd och julebröd.
- Jag bakar dem hela året och levererar till en butik i Råneå, säger Ingrid som är i full aktion i sin lilla bagarstuga hemma på gården när Kuriren knackar på i det solgnistrande juligt vita odlingslandskapet.
Det är vackert som på ett vykort. I 15 år har denna snart 80-åriga kvinna producerat kaffebröd från sitt lilla bageri, i början olika sorter men numera bara den populära starka pepparkakan.
Bagare i bygden
- Det är ett gammalt Råneårecept, men hur gammalt vet jag inte. Det sägs att det kommer från en gammal bagare i byn, förklarar Ingrid som dock håller i receptet lika hårt som ägarna av de magiska formlerna till julmusten eller coca-colan. Fast vi skojsamt hotar att stoppa henne i bakugnen så röjer hon inte hemligheten.
- Men jag kan berätta att det innehåller ingefära, kardemumma, citronarom, vispad grädde, margarin och mjöl, säger Ingrid och ler lite lurigt medan hon matar den stora bakugnen med plåt efter plåt.
Det ser lite märkligt ut. För när du gör vanliga pepparkakor så är ju kakformen färdig och gräddningen snabb. Ingrids kakor är små kluttar med deg på plåten som sen rinner ut till de perfekt runda kakorna i ugnen. Rent trolleri.
- Jag lät en plåtslagare här i byn tillverka ett verktyg som skär degen i lika stora bitar, säger Ingrid och visar det fiffiga redskapet.
Dubbelpepprade
De starka kakorna tar lite mer tid än en vanlig pepparkarkaka att gräddas och de kommer gyllenbruna ur ugnen och med en fantastisk doft som fyller den lilla stugan. Och smaken är fantastisk. Citrondoftande och med pepparstark eftersmak. Man får en vision av historien med de dubbelpepprade pepparkakorna i barnboken Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. För er som minns den.
Beställningsvara
- Lite sprödare, säger Ingrid om sina kakor. Vi i Kuriren-teamet säger "krunchigare". Och begärliga, vilket inte minst visar sig hos affären som säljer godsakerna.
- Jag säljer allt och det beställs också, säger Ingrid som själv inte äter kakorna längre.
- Jag är lite less på dem faktiskt, förklarar hon.
Och man kan förstå det, för bakar du 40-50 stora askar med samma sort per månad så kan det nog bli lite väl mycket av varan. Och runt julen så blir det extra mycket förstås.
Kakorna lägger hon i godisaskar hon får från en kiosk och om godisaromen sitter i så löser hon det effektivt med några dagars kardemummaprovokation i askarna.
Att den lilla vägstumpen från byavägen upp till makarnas gård lämpligtvis heter Bagarvägen är en sanning med modifikation.
- När vi vaknade upp en morgon satt denna skylt vid vägen, berättar Ingrid och avslöjar att en skämtsam granne är förklaringen.
Och visst passar namnet bra. Lika bra som ett glas kall mjölk med pepparkakor.