Islossning för jakt på bisam
Vattenytan ligger blank framåt kvällen. Trastarna sjunger i strandskogen och inne över ängar och lador hörs storspoven. Så syns en plog över vattenspegeln. Bisam!
Foto: Ulf Lindroth
Bisamråtta säger många, men det är ingen råtta. Bisamen är faktiskt en sork. Förvisso en stor sork, kring kilot i vikt, men bisamen är ingen allätare som råttan utan livnär sig i princip uteslutande av växtdelar. Den lever i regel hela sitt liv i närheten av vatten och övervintrar i stackar som byggs av växtdelar på senhösten.När våren kommer förstörs bisamstackarna ofta snabbt av drivande isflak. En hemlös bisam klarar sig ofta bra ändå och gör den det inte finns det som regel gott om avkommor beredda att ta dess plats. Bisam har lika hög föryngringstakt som kaniner.Just nu kring islossningen är den bästa tiden för bisamjakt. Senare på sommaren har djuren ungar och hela tiden fram till hösten lever de i skydd av vassar och vegetation. Men på våren har de inga ungar och är ganska synliga på och kring iskanterna.Även om bisamstammen i Norrbotten minskat sedan toppåren för några decennier sedan så kan djuren fortfarande uppträda i bra antal. Så var till exempel fallet i Persöfjärden för ett par år sedan.Erik Nordström hade upptäckt att stackarna i Smedsbyns del av sjön var fler än vanligt den föregående hösten. När isen gick på våren så visade det sig att tillgången på bisam också var bättre än på flera år.När jag följde med Erik och hans bror Jonas en eftermiddag i början av maj tog de båten direkt från båtplatsen nedanför hemgården. Solen stod fortfarande över fjärden och vinden drog tillräckligt för att krusa vattenytan. Österut låg större delen av Persöfjärden istäckt, men den stora viken västerut var isfri.Fina sittplatser
Detta är grunda och vegetationsrika vatten, just sådana miljöer där bisamen trivs. Mycket av fjolårsvassen hade rivits bort av isen och låg uppfluten på dybankar och stränder. Sikten var alltså god och bisamen hade fina sittplatser där den kunde äta växterna den hämtade på bottnarna.Den första timmen var lugn. Någon enstaka bisam satt i en strandkant, någon annan simmade över en smal vattenspegel mellan resterna av vass. Men när vinden dog bort och Persöfjärden hamnade i skugga av skogsåsarna i söder och sydväst blev det tätare mellan plogarna. Gång på gång upptäckte bröderna ätande bisam som små mörka klot på grundbankarna. Kvällens byte blev ett halvdussin djur.Erik flådde dem, för bisamen är ett fint pälsvilt. Men den största behållningen av jakten blev kanske ändå en intressant och spännande afton mitt i bisammarkerna. Och mitt i våren!
Så jobbar vi med nyheter