Råneåskolan hade tidigare en Välkomsten. Men till skillnad från Välkomsten fanns Solrosen i skolans lokaler.
När Solrosen försvann uppstod problem.
– De nyanlända eleverna gick direkt ut i klasserna. Det var svårt för dem, de hade inte språket och inte samma koder som andra elever.
Det säger Jessica Rönnbäck, en av tre Sva-lärare på skolan.
Lärarna slog larm till skolans rektorer.
– De var lyhörda och lyssnade på oss. Vi gick tillbaka lite till hur vi arbetat tidigare, med att ha en förberedande verksamhet för de här eleverna, säger Rönnbäck.
De drygt 30-talet eleverna på Solrosen går in och ut ur verksamheten. De delar sin skoldag mellan Solrosen och sin klass.
– Här lägger vi ned mycket resurser på att lära dem svenska. Plus att de får utvecklas socialt. Det var en sak vi tappade när de integrerades direkt, säger Jessica Rönnbäck.
De har arbetet med nyanlända som klasslärare när Solrosen var nedlagd och förstår därmed de svårigheter deras kollegor ställdes inför.
Kollegan Britt-Marie Paulsson berättar att träning i svenska språket inkluderas i all undervisning, oavsett ämne.
– Vi stöter och blöter det på att annat sätt. Men den stora vinsten är att de får träna det sociala och får lära sig hur en svensk skola fungerar, säger hon.
Först ska elevernas kunskapsnivå och förmåga fasställas. Men även om de halkat efter jämnåriga så placeras de inte långt under sin åldersnivå, högst en årsklass.
Men eleverna får inte stanna så länge i förberedelseklassen, högst fyra terminer.
– Man kan inte ha en tolvåring i första klass, säger Britt-Marie Paulsson.
Men eleverna är motiverade.
– Väldigt positiva till lärande, särskilt afghaner som inte har någon skolbakgrund bakom sig, säger Paulsson.
– Och vi har alltid glada barn. Många kramar får man varje dag, säger Rönnbäck.