Den senaste tiden har Kuriren rapporterat om misshandel, hot och överfall på en skola i Luleå. Det har lett till polisingripanden, anmälningar och tal om övervakningskameror.
Lärarna ser våldet i skolan som ett problem som de inte kan hantera. Deras händer är bakbundna, berättar Lärarförbundets ordförande Bo Eriksson.
– Det handlar inte om handfallenhet, de flesta lärare skulle vilja ingripa. I varje fall till en viss gräns, vissa elever på högstadiet och gymnasiet är ju fullvuxna. Men de får inte, de riskerar att bli anmälda och de kan förlora jobbet, säger han och tillägger:
– Vi får inte röra eleverna men det får ingen annan göra heller. Om vi tar i för hårt kan det gå illa. När elever attackerar lärare, och det förekommer en hel del, så får läraren försvara sig själv men inte mer, säger han.
När våldet slår till, som nu senast på Björkskataskolan, har polis tillkallats och det är det enda sättet som skolans personal kan möta det i det akuta läget, menar Bo Eriksson.
– Det här är ett verkligt problem och vi ser gärna att elever, lärare och annan skolpersonal får utbildning i har man ska hantera hot, våld och mobbning. Handslingsplaner, riskanalyser och snabba beslut är ett måste, säger han.
Eriksson menar att detta är ett arbetsmiljöproblem som "är eftersatt". Facket får ofta frågor från medlemmar hur de ska agera när elever slåss. Det finns nämligen exempel på lärare som blivit stämda, åtalade och som mist jobbet när de ingripit för att försöka skilja slagskämpar åt eller stoppa en misshandel där flera elever ger sig på en.
– Där ser du hur tokigt det kan bli. Det som förvånar är att föräldrarna godtar detta och att de som har barn som är våldsamma inte håller dem mer i tukt och förmaning. Men samhället har blivit hårdare, säger Bo Eriksson.
Bråk mellan elever brukar inte begränsas till skoltid utan inträffar även på fritiden.
Men Bo Eriksson menar att även där har skolan ett ansvar.
– Det innebär ju att det finns elever som känner sig otrygga i skolan på grund av det som händer på fritiden. Det måste betecknas som mobbning. Och där har skolan ett ansvar, dynget runt, säger han.
Det är rektorerna som ansvarar för att skolorna har rutiner och planer för att hantera våld och hot. Planerna skiljer sig från skola till skola precis som skolorna.
Skolchef Karina Pettersson Hedman menar att det är polisen och socialen som ska hantera våldsamma elever, inte skolpersonalen.
– Skolan är som vilken arbetsplats som helst i det avseendet.
Men de finns ju inte där i det akuta skedet?
– Ja, även där är det som i samhället i stort. Det handlar om att bedöma varje situation och ingripa på ett vettigt sätt, säger Hedman.
Skolan får ta hjälp av polis och socialen. Elevhälsan finns också och arbetar även med personalen.
Skolan kan även stänga av en elev men högst en vecka. Vid längre avstängning måste man anordna hemundervisning.
Finns det något verktyg du saknar?
– Det är jättesvårt att svara på. Det ska vara i det enskilda fallet. Men att ge lärarna eller någon annan rätt att ingripa med våld vore att angripa problemet i fel ände. Våld föder våld, säger hon.
Kerstin Wiklund är chef för Elevhälsan och hon berättar att skolan "löser jättemycket" utan att behöva koppla in polis eller andra myndigheter.
– Det är mycket gruff som vi klarar. Men mitt ansvar är elevperspektivet helt och hållet, inte personalens, säger hon.
Vilka får ni ta hand om, offer eller förövare?
– Både och. Alla barn, alla är offer, säger Wiklund.