Olle Nyman med nytt sound

Spontanitet och kaos satt åt sidan. Olle Nyman med band är noggranna. Inget lämnas åt slumpen. Ändå kastar han sig röstmässigt utför stup omväxlande som en berg-och-dal-bana. De har lämnat det sävliga och istället blivit rejält poppigare och melodiösa med feel good-sång. Tillsammans bildar de ett sympatiskt sväng som ständigt och tacksamt får daldjup av Olle Nymans självklara röst. Jeff Buckley hörs. Patrik Fällman spelar en grym ackordföljd på orgel som får gott om utrymme den första stunden i en ny men titellös låt, för att sedan lite dovare följa låten till sitt slut. Det är de där ytterst planerade detaljerna som när de får träda fram glimtar till. Bandet har ibland vissa svårigheter med att plocka bort. Istället fläskar de på. De vinner på det lågmälda, alla är så pass skickliga musiker att de klarar trycket. Det som försvagar Olle Nyman är det jam som ibland blir väl replokals-långt och introvert. Desolate land är "splitterny" och ligger på en utmanande dissonans-nivå, kanske för att bryta av mot den övrigt "trevliga" musiken. Men vad han än gör så har Olle Nyman den där
Rösten.