Rena björnsafarin

Vill du åka på björnsafari ska du åka till Sjulsmark.
? Här var de på fredagskvällen, två fjolårsungar, säger Anna-Karin Larsson och pekar knappt tio meter bort från tomten.
? Vad händer om björnen kommer in bland mina kvigor, får jag skjuta då? undrar lantbrukaren Sture Nilsson.

SJULSMARK2005-06-15 06:30
Maj och juni sägs vara de månader då antalet björnobservationer är som allra flest. Anledningen är att björnarna förökar sig samt att mamma björn är i färd med att stöta bort fjolårsungarna.<BR>I Sjulsmark råder det björnfeber sedan drygt en månad tillbaka. En del Sjulsmarksbor och andra tillresta ?björnturister? har gjort en mängd björnobservationer. Någon sägs ha sett så många som sex björnar under ett och samma tillfälle.<BR>Det rör sig förmodligen om en mamma med ett par fjolårsungar samt ett antal hannar som rör sig i trakterna.<BR><BR><STRONG>Kommer med kameror </STRONG><BR>Många åker till Sjulsmark med omnejd på vinst och förlust med hopp om att få se något av dem.<BR>Efter bland annat Anna-Karin Larssons väg råder det rena rama björnsafarin. Nästan varje kväll kommer det bilar som sakta smyger fram och där kikare och kameror sticker ut genom rutorna.<BR>&nbsp;? Det börjar bli lite väl mycket folk nu. Nu räcker det nästan, säger Anna-Karin Larsson lite trött.<BR>Ersnäsborna Bengt Westerberg och hans sambo Camilla Vikberg hade riktigt flyt på fredagskvällen.<BR>&nbsp;? Vi visste inte riktigt var det var störst chans att se dem. Först var vi på ett ställe där <A href="mailto:månelin@companilen.se">månelin@companilen.se</A>ga and-ra stod och tittade och där stod alla och tittade på två älgar. Men vi åkte därifrån och tog en annan väg och efter en tio minuter, en kvart så dök björnungarna upp. Det var en speciell känsla ? det var första gången jag såg vilda björnar. De verkade inte vara speciellt bekymrade över att vi var där, säger Bengt Westerberg vars sambo Camilla Vikberg tog bilder och även spelade in en kortare film med sin digitalkamera.<BR><BR><STRONG>Vittring av slaktavfall</STRONG><BR>&nbsp;? Där borta var de, säger Anna-Karin Larsson och pekar knappt tio meter bort mot ett uthus där familjen i fjol kasserat slaktavfall som grävts ner.<BR>Hon fortsätter:<BR>&nbsp;? Jag tror att de kände vittringen av något gammal avfall från djur. Förmodligen är det fjolårsungar. Det var både skrämmande och fascinerande att se dem. Men jag fick då inte björnfrossa och har ännu inte fått det. Men visst ? jag har ju barn och det är klart att nog tänker man sig för var man går.<BR><BR>Något skrämde kvigorna<BR>Lantbrukaren Sture Nilsson är rädd för att något ska hända hans ungkvigor och vet inte riktigt om han ska våga sig på att flytta dem till ett annat bete där björn observerats allra mest i Sjulsmark.<BR>&nbsp;? För två år sen var det något som fick mina kvigor att fly i panik mitt i natten. Jag misstänker att det kan ha varit björn, men jag har inga bevis. Kvigorna hittade jag långt bort i skogen i något som vi kallar Sjön. Det är som gammal sumpmark där nu och dom hade vatten ända upp till buken, men jag lyckades få hem alla och alla var oskadda och de lugnade ner sig när de hörde min röst, säger Sture Nilsson.<BR>&nbsp;? Men nu måste det börjas skjutas mer runt kusten. Det känns lite f ör mycket det här, säger Sture Nilsson.<BR>Kurirens medarbetare dröjde sig kvar i Sjulsmark under många timmar och avslutade med en tur vid Åberget.<BR>Men, nej, något möte med Sveriges största rovdjur blev det inte.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om