Oräddheten blev ungbjörnens fall

För egentligen hade ju björnen i sig inte gjort något fel. Bara blivit litet för tam och förtjust i genvägen till maten via soptunnorna i Sjulsmark, som någon påpekade. Länsstyrelsen hade inbjudit till presskonferens med alla inblandade ? inklusive den fällda björnen, en ungbjörn på cirka 70 kilo. Här fanns Jan-Olov Westerberg, chef för länsstyrelsens miljöavdelning, naturvårdsdirektör Anna von Sydow, björnskytten själv Tom Wiklund som till jakten inlånats från forskningsprojektet om Sarek, samt länsstyrelsens naturbevakare Alf Karlsson och Magnus Eriksson, de tre sistnämnda från Jokkmokk. Som bekant har den skjutna björnen tillsammans med ett syskon samt en trolig mor uppehållit sig i Sjulsmarkstrakten sedan i början på sommaren. Allt mer närgångna Tom Wiklund samt en naturbevakare var nere i Sjulsmark i juni och skrämde iväg björnarna från bebyggelsen. Efter det har länsstyrelsen haft täta kontakter med bybor och jaktfolk för att ha koll på läget. Sista två veckorna har dock björnarnas besök blivit allt mer närgångna. I torsdags fattade länsstyrelsen beslut om skyddsjakt. Skälet till beslutet var omsorg om alla människor som kom för att titta på björnarna.  ? Vi har försökt på alla sätt att få besökarna att förstå att inte gå så nära, sade Jan-Olov Westerberg och drog en parallell:  ? Jag skulle själv inte vilja gå nära en älg. Det kan gå hur som helst. Djur kan vara farliga. Och i det här läget där människor kommit väldigt nära och näst intill provocerat djuren ledde fram till att vi blev tvungna att ta ett särskilt beslut om skyddsjakt och verkställa den snabbt. Den ordinarie skyddsjakten på björn började inte förrän på söndagen. Beslutet om jakten i Sjulsmark är ovanligt och något liknande har sällan eller aldrig tagits i Norrbotten tidigare. Ville sitta bland soporna Under veckan samrådde länsstyrelsen med Naturvårdsverket, som tillsammans med länsstyrelsen agerar vid sådan här tillfällen.  ? Björnen hade inte orsakat skada på tamdjur eller varit aggressiv, utan situationen kunde vara allmänfarlig på grund av den stora folksamling som fanns i Sjulsmark, förklarade Anna von Sydow. Detta tillsammans med att björnen var orädd för människor fick oss att göra bedömningen om jakten. Länsstyrelsens personal har haft god och nära kontakt med bybor och jaktledare i Sjulsmark. Problemet var de 300?500 människor som varje kväll invaderade byn.  ? 99 procent har skött sig bra, intygade Alf Karlsson. Folk vill ju se björnar, så klart. Men några få ville sitta bland soporna med björnarna, vilket vi försökte informera om att det inte var så lämpligt. Naturvårdsverket lämnade dispens för en rad bestämmelser inför den förestående jakten.  ? Bland annat att få använda belysning, att jaga på natten och använda åtel, omtalade Jan-Olov Westerberg. Troligtvis finns två björnar kvar i Sjulsmarkstrakten. Dessa lever farligt under den pågående ordinarie skyddsjakten. Den fällda björnen var den mest orädda av de tre björnarna. Nallen sänds till Statens Veterinärmedicinska anstalt för obduktion och analys.