De två böckerna om Bibelns 111 kvinnor tog några år för henne att göra klara.
– Kvinnorna har under tiden blivit mina nya vänner. Det finns så mycket som vi kan lära oss om deras liv och mod. Inte minst att vara i underläge och kämpa.
Eva Söderström är född i Vibbyn utanför Boden och beskriver sig själv som en väldigt allvarlig och bedjande flicka när hon var liten.
– Jag minns att jag ville bli sångare, präst och bonde när jag var liten. Så jag brukade döpa korna i Faderns, Sonens och den Heliges namn, säger Eva och skrattar.
Hon var en intensiv sökare under uppväxtåren och testade olika slags religioner och läror men kände sig bara tommare inombords. Som gift småbarnsmamma tog hon till slut modet till sig och besökte en frikyrkogudstjänst i Pingstkyrkan i Boden.
– Jag gick dit men kom en timme försent, för jag hade missat att ställa om klockan till sommartid. På väg in mötte jag en annan förskoleförälder som var polis. Hon tog mig resolut under armen och då vågade jag inte säga emot.
– Jag följde med in och det var något i atmosfären därinne som sa åt mig att jag vill ha det här också. Vi bad en bön. Efteråt kände jag att trycket som jag haft i bröstet släppte och jag fick en inre frid, säger Eva Söderström.
Tiden efter hon blev frälst som 29-åring har varit både upp och ned. Eva skilde sig, gick i bibelskola, drev ett kristet bokcafé som inte gick att leva på så hon arbetade extra inom vården. Allt hon gjort i yrkeslivet har skett i snabba kast.
Eva Söderström är i dag utbildad teolog och konstnär.
– Det är väl det som är roligast att jag använt mina studier till att utveckla mig själv som människa och min konst. Mitt liv har ju varit speciellt för jag har aldrig haft ett fast jobb i hela mitt liv. Jag har istället känt att Gud har varit min arbetsgivare. Det kanske låter lite hokus-pokus för nutida materialistiska människor. Jag kan inte göra något annorlunda. Det var Gud som kom med idén att jag skulle bli konstmissionär.
Vi träffas i hennes Art House eller konstateljé i Sikfors. Eva är själv bosatt i Rosvik med sin nya man Bo sedan några år tillbaka.
– Jag rymdes inte hemma med min konst och hittade ett gammalt missionshus. Jag har haft konstvisningar men ska ha mer öppet nu när jag inte är ute på föreläsningar.
Eva har nämligen alltid fullt upp och har nyss slutfört sin senaste bok ”Jag har dig kär” som kommer i mitten av november.
– Den står på fyra ben som är bild, bibelord, betraktelse och bön för årets alla dagar.
Räcker inte det, så finns det ju fler kvinnor i bibeln att berätta om.
– Ja, men det krävs alltid en ”story” för att det ska vara läsvärt. Bibelns kvinnor är ju någons mor, någons fru eller syster. De framträder inte bara som goda och ljuva utan det finns också makthungriga och elaka kvinnor, säger Eva Söderström.
Hon har alltid utgått från Bibeltexten men sedan gjort en egen dramatisering i form av en novell.
– Jag har haft väldigt blandade kvinnoporträtt i böckerna. En minnesvärd kvinna var Faraos dotter. Hon som tog upp Moses i vassen ur korgen. Hon är ju fruktansvärd anonym fast Moses räddade ju senare hela Israels folk med Guds hjälp från slaveriet i Egypten. Ändå är det ingen som pratat om
Faraos dotter så därför började jag skriva om henne, säger Eva Söderström.
Hon greps också av Leas öde i Gamla Testamentet som gifte sig med Jakob.
– Det var ett misstag. Jakob ville egentligen ha hennes syster Rakel och fick jobba sju år för att få henne. Jag såg Leas smärta och utsatthet för hon kände sig aldrig älskad som människa. Hon var inte lika vacker som sin syster men hon födde barn åt Jakob. På den tiden var det status att ha många barn liksom flera fruar. Nu har det förändrats.
Enligt henne har Bibeln tolkat mycket från mäns ögon sett.
– Den första jämställdhetsministern var Jesus för han likställde ju kvinnan med mannen. Därför förstår jag inte hur människor som tolkat vidare Bibeln har kunnat utestänga kvinnorna på det sätt som varit. Man har inte lyft fram Bibelns kvinnor på det sätt som de förtjänat.
Eva Söderström säger att många hört av sig och blivit berörda av Bibelns kvinnor och kunnat identifiera sig med dem.
– Det gör mig glad, men var och en får läsa om kvinnorna med sina egna ögon. Jag har bara gjort det som känns rätt i hjärtat för mig.