Det är en kväll i juni 1983. Ett gäng ungdomar träffas innan de ska gå på Bodenfestivalen. Det är nu en katastrof inträffar som många minns än i dag.
När Sven, som jobbar på en verkstad i Luleå, kommer hem till Boden har festen redan börjat.
Många har druckit alkohol, men nu är den slut och någon minns att det står sprit i ett garage.
Det visar sig senare vara livsfarlig träsprit.
Polisen lyckades spåra upp sammanlagt 20 ungdomar som hade druckit av träspriten. Sex av dem hamnade på intensiven på sjukhuset. Fem av dem drabbades av njur- och leverskador. Sven fick livshotande skador.
De fem klarade sig lindrigare undan eftersom de hade druckit alkohol innan de fick tag på träspriten. Vanlig etanol skyddar mot träspritens skadliga effekter. När Sven kom till festen var den vanliga alkoholen redan slut. Därför fick han mycket svårare skador.
Till en början svävade han mellan liv och död.
– Han låg åtta veckor i koma, berättar mamman Mary Sundberg.
När han vaknade upp fick han flytta från akutavdelningen till långvården. När Mary Sundberg förstod att Sven skulle få svåra och bestående skador som starkt nedsatt syn, hjärnskador som ledde till förståndshandikapp och rörelsesvårigheter slutade hon från sitt arbete på syfabriken för att gå en tio veckor lång vårdutbildning.
Hon skulle ta hand om sin son.
– Jag hälsade på honom varje dag och lovade att han skulle få komma hem så fort utbildningen var klar. Jag spelade Björn Afzelius för det gillade han, låten Ge inte upp, ge inte upp min kära.
Hon flyttade till ett annat hus, där det var lättare att anpassa för Sven och hans rullstol.
Hon berättar hur hon tränade med honom tal, balans och rörelser. De nådde resultat som betraktades som mirakulösa. Han kunde gå med bockar och började prata.
Så småningom fick han personliga assistenter som hon arbetsledde.
Hon byggde så småningom till huset där han fick eget boende.
När han flyttade hemifrån och fick nya assistenter kunde bolaget ibland tycka att hon ställde stora krav och ifrågasatte mycket.
– Det gjorde jag för att jag vet hur viktigt det är med träning för Sven. Men nu vet jag ju ingenting. Inte hur han mår eller hur han har det, eftersom jag inte får träffa honom.