Efter att den ungerske regissören Péter Gárdos pappa dött visade hans mamma honom en mängd gamla brev. Det var som brev som regissörens föräldrar Miklos och Lili skrivit och utväxlat i Sverige under 1945-46, när de båda precis kommit från krigets koncentrationsläger och var i mycket dåligt skick.
– Hon frågade; vill du ha det här? Jag läste breven hela natten, allt fanns sparat. Jag visste direkt att jag ville berätta deras historia, säger Péter Gárdos.
Efter tio års funderingar på hur föräldrarnas kärlekshistoria skulle berättas på vita duken pågår nu inspelningen av Fever at dawn (Gryningsfebern) för fullt. I går var filmteamet på plats vid Seskarö kyrka för den första av fyra inspelningsdagar i Norrbotten. Péter Gárdos sitter på en av de främre bänkraderna i kyrkan och pratar om filmen och föräldrarna, breven och hur han grät när han läste dem.
– En svensk familj ville adoptera min mamma, på söndagarna tog de henne till kyrkan för att sjunga psalmer, trots att hon var judinna, berättar han.
Filmen är en samproduktion mellan Ungern, Sverige och Israel. Huvudproducent är ungerska bolaget Tivoli Film Plusz. Göta Film och Filmpool Nord är svenska samproducenter. Tidigare har man spelat in i Jerusalem och Budapest och till sommaren ska inspelningarna vara färdiga. Premiären är planerad till nästa vår i Berlin och senare under 2015 ska den visas i Sverige.
De svenska skådespelarna Anna Azcaraté och Roger Storm spelar det svenska par som i filmen har planer på att adoptera Péter Gárdos mamma. De har båda stor respekt för Péter Gárdos och fastnade för manuset när det läste det.
– Det som gör det här så speciellt är att det handlar om hans egna föräldrar, det blir en helt annan autencitet, säger Anna Azcaraté.
– När man vet om det gör det att det blir extra starkt, säger Roger Storm.
Péter Gárdos berättar att det är väldigt känsloladdade och intima brev hans föräldrar skrev. Filmen bygger på breven, men trots det personliga innehållet tvekade han inte att förmedla deras levnadsöde.
– De har en så viktigt sak att förmedla, hur man kan leva efter att ha varit med om något så fruktansvärt. Det handlar om att försöka leva under alla förhållanden, säger han.
Han säger att filmen handlar om att gå vidare, om att leva trots trauman, skräck och fysiska men. Trots att förintelsen ligger som en mörk skugga över berättelsen finns där också glädje och ljus som självklara inslag.
– Det finns humor och skratt i det, säger Péter Gárdos.