Sten-Inge Videhult var i Vietnam på semester när han 2007 nåddes av nyheten om att Seskarösågen skulle läggas ner. Det var i samma veva som han och hans fru var på väg att flytta från Luleå till Seskarö permanent.
– Jag tänkte, ”lägger sågen ner, vad händer då med samhället vi ska flytta till?”. Det var insparken till att börja engagera sig, säger han.
Inte långt senare startades den ekonomiska föreningen Seskarö bensin och service. Föreningen tog då över vad som i dag är Ö-pärlan. Då var det en butik i lokalerna men det fanns även möjlighet att tanka utanför.
Främst var det kanske bensinen och själva servicedelen som kooperativet tyckte var viktigt att behålla på ön, menar Sten-Inge som varit engagerad sedan start.
– 2008 låg det här ute för försäljning och det for folk här och såg framför sig att de skulle tömma allt.
– Då sa vi att om det här töms, om bensinmacken försvinner, då kommer vi aldrig få tillbaka den igen.
De cirka 250 andelsägarna lade i starten 500 kronor var för att kunna få igång verksamheten.
– Det var förutsättningen för att vi skulle kunna komma igång, att vi fick en liten kassa för att köpa in varor.
Alla andelsägare är inte fast boende på Seskarö utan vissa har sommarhus på ön och andra kanske har rötter på platsen och känt att de ville stödja verksamheten. I dag består Ö-pärlan av en affär med ett mindre utbud och en restaurang/café-del. Möjligheten att tanka bilen utanför finns kvar.
I restaurangen hänger några bilder på ön och flera träbord med stolar står utplacerade. De har personer skänkt till restaurangen. Utöver det har folk i området även hjälpt till med att rusta upp där det behövts, måla och bygga om. Sten-Inge säger att Ö-pärlan blivit lite av en samlingspunkt.
– Människor möts och det skapas nya tankar. Att ha någonstans att gå och äta en bit mat är nog viktigt.
Tanken på att sälja Ö-pärlan har enligt Sten-Inge funnits i några år. Förhoppningen är att kunna lämna över till någon som vill jobba med att utveckla verksamheten vidare.
– Det har gått 12 år sedan vi startade och de flesta som varit i ledande funktioner var då cirka 60 år.
Ordförandet säger att han nog kommer sakna det hela den dagen han inte är involverad i verksamheten längre.
– Men man måste ju ändå vara realistisk, livet har sin gång och orken tryter naturligtvis hos oss. Även om man inte riktigt vill tro det.