I ständig kamp

Redan innan Ingvar Lerdin och Hans Esperi kommit fram har måsarna börjat kretsa över båtplatsen. ? De känner igen bilen, säger Ingvar. Kommer man inte med mat, då skriker de länge. Tre fällor ska vittjas. Av den senaste modellen, för att förhindra sälskador på fisken. Ingvar berättar att han har fällorna på prov. Push-upfällor, kallas de, och är rejäla konstruktioner med ram av stål. När fällan ska tömmas flyter den upp med luft från en kompressor i båten. Enligt Ingvar fungerar fällorna väldigt bra och sälarna kommer inte åt fisken. Hans Esperi jobbar åt Ingvar på somrarna, för att hjälpa till med fisket. Han tar plats i aktern på den gula snipan, drar igång utombordaren och så bär det iväg över havet. Ingvar står under hela färden. Stadigt, mitt i båten. Rakryggad. Med blicken mot horisonten parerar han obemärkt vågornas böljande rörelser och slag. Vittja första fällan Strax utanför badplatsen och campingen i Tromsö slår Hans av på takten. ? Så där ja, då ska vi vittja vår första fälla, säger han, reser sig och rycker i startsnöret till kompressorn. Den startar med ett öronbedövande vrål. Han ansluter två gröna plastslangar från fällan och ett märkvärdigt skådespel börjar. Långsamt reser sig fällan ur havet, ett havsodjur av stål och garn, och ställer sig som i brygga. Kompressorn råmar och tjuter. Ingvar ler och pekar. Det sprattlar och slår i garnet. ? Nu kommer de i båten! ropar han genom larmet och öppnar luckan till fångstkorgen. Ett 30-tal laxar och sikar forsar ut, det smäller och smattrar när de kraftiga fiskkropparna träffar durken. Blod, slem och fiskfjäll stänker på alla i båten. Så avtar dansen sakta. Gälarna öppnar och sluter sig allt långsammare. De spolformade kropparna glittrar i ljuset. ? Så där ja, säger Hans, stänger av kompressorn och oljudet dör bort över fjärden. Ingvar Lerdin är yrkesfiskare på Seskarö i Haparanda skärgård. Det har han varit sedan han var 18 år gammal, då han övertog rörelsen efter sin morfar. Fiskat sik, löja och lax, med not, trål och fällor. I den mån det varit tillåtet, vill säga. För laxen ? den starka, blanka och värdefulla ? ligger bakom både hårda regleringar och totala fiskestopp genom åren. Men Ingvar har inte bara fiskat. Han har krigat också. Fiskekrigat, kan man kalla det. Slagits för sin rätt att fiska på sina arrenderade vatten i skärgården. En rätt som han och hans kolleger ser som självklar, men som fråntagits dem via myndighetsbeslut. Och när de för fyra år sedan satte ut sina redskap på förbjuden tid var det för att få saken prövad i domstol. Kustbevakningen och åklagare ingrep och cirkusen var igång. ?Man låter Finland bestämma? I både tingsrätt och hovrätt har Ingvar blivit fälld för olaga fiske. Nu ligger målet hos Högsta domstolen och väntar på prövningstillstånd. Ingvar, och tio kolleger, vill ha ersättning för den förlorade fiskerätten. ? Du kan inte reglera fisket utan att ersätta fiskarna. Om det är behov att att skydda en fiskart, som laxen, det kan vi acceptera. Men vi kan aldrig acceptera att allt fiske förbjuds, säger Ingvar. Fisket i Haparanda skärgård kan påbörjas från islossningen i slutet av maj. Men för att skydda den vilda laxen på sin väg upp i Torne älv får den inte fångas av yrkesfiskarna före 3 juli. Och då finns det inte mycket lax kvar, säger Ingvar. Men i år togs förbudet helt oväntat bort den 10 juni, efter ett regeringssammanträde. Ingvar fick sätta ner sina redskap ? men inte behålla någon lax. Förrän efter 3 juli. Det som rör till historien om laxfisket i Haparanda skärgård är att Sverige och Finland måste vara överens om regleringen, via Finsk-svenska gränsälvskommissionen från 1972. ? Man låter Finland bestämma, säger Ingvar. Det är så starka påtryckningar från finska turistintressen att laxfisket ska stoppas i skärgården. På Fiskeriverket håller man med om att det är ett problem. Till hösten ska de göra en grundlig översyn av regleringen på laxfisket och lägga förslag till kommande år ? undantaget Haparanda skärgård, berättar Håkan Westerberg, biträdande chef för forskningsavdelningen på Fiskeriverket i Göteborg. ? Det kan vara problem att få ihop svensk och finsk politik. Vi skulle gärna se att man inte hade den här samförvaltningen i kustvattnen. Den är viktig i älven, men i havet borde svenska regler gälla för Sverige och finska för Finland. Nu blir det väldigt svårt för de svenska fiskarna att förstå varför de skall leva under andra bestämmelser än sina kolleger västerut, säger Håkan Westerberg. Grundläggande problem Ett fiske som däremot varit förskonat från bråk är höstfisket efter siklöja, som fångas med trål längs Norrbottenskusten. Där har ett unikt projekt, som innebär att fiskarna själva sätter upp reglerna för fisket, visat sig lyckosamt. Bestånden med siklöja har ökat och alla parter är nöjda med samarbetet. ? Det finns ett grundläggande problem i all fiskeförvaltning, nämligen att fisken är en resurs som inte ägs av någon, utan är allmän. Det finns inga motiv för en fiskare att vårda fiskbeståndet. Gör han det skördar någon annan vinsten. Men har man då ett begränsat antal fiskare som gemensamt har rätt att ta för sig av beståndet, så har de också ett egenintresse i att vara försiktiga, säger Håkan Westerberg. Ingvar Lerdin har deltagit i projektet med sin trålare och han tycker att samarbetet med myndigheten har fungerat bra. Han säger att det skapat ett intresse att lyckas, när de fått förtroendet att själva reglera fisket. ? Vi genomför besluten snabbt. Redan på kvällen kan vi ringa runt och meddela att fisket måste stoppas i ett område, säger han. Även om det för tillfället ser ljust ut vad gäller tillgången på såväl lax som siklöja, hotas en annan art av total utrotning. Yrkesfiskarna själva. Haparanda skärgård har i dag ett tiotal yrkesverksamma fiskare. Det krångliga och otydliga regelverket måste ändras, anser Ingvar. Att dra igång en verksamhet som yrkesfiskare kräver miljoninvesteringar i redskap, båtar och kylanläggningar. För att någon ska våga krävs tydliga spelregler. ? Nog finns det intresserade, men nu avråder man. Båtarna och redskapen blir stående när de gamla slutar och varje år är det ett naturligt frånfälle. Snart kan vi sitta alla runt ett köksbord, säger han med ett snett leende.

I ständig kamp

Bråket om laxen. De snåriga reglerna. Den obefintliga nyrekryteringen. Men också framtidstro och lyckad satsning på självförvaltning.Kustfisket i Haparanda skärgård innehåller både dramatik och vardagsliv. Kuriren följde yrkesfiskaren Ingvar Lerdin från Seskarö i båten.

Bråket om laxen. De snåriga reglerna. Den obefintliga nyrekryteringen. Men också framtidstro och lyckad satsning på självförvaltning.
Kustfisket i Haparanda skärgård innehåller både dramatik och vardagsliv. Kuriren följde yrkesfiskaren Ingvar Lerdin från Seskarö i båten.