Familjen Brandt skriver i sin ansökan att tillstånd till täktverksamhet inom aktuellt område vid Markberget är helt orealistiskt med tanke på naturmiljö, kulturmiljö, anknuten historia samt friluftsliv. Det är ett entrepenörföretag som fått tillstånd att lämna massor där Björns Tegelbruk tidigare låg.
– Hela området runt Markberget utgör ett friluftsområde året om, med toppen på Markberget som fin utsiktsplats i ett vackert naturlandskap som nyttjas av många skidåkare, vandrare, bärplockare, svampplockare, jägare och skoteråkare.
På myrar och skogsområden runtom Markberget finns flera olika orkidéarter. Flera områden runt berget har dessutom tidigare av Skogsvårdsstyrelsen inventerats och klassats ha högre/höga naturvärden, enligt familjens överklagan.
– Området runt berget med varierande biotoper och stor variation i forma av vegetation, fuktighet, geologi och näringsförhållanden, utgör en viktig helhet för flora och fauna. Det utgör även en intressant och sammanhållen landskapsbild för friluftslivet, skriver Katarina Brandt.
Området hyser även fågelarter samt bäckar och våtmarker som har utvecklats och bevarat sina värden då de inte utsatts för större negativ påverkan.
– Därför framstår ett tillstånd till täktverksamhet som synnerligen olämpligt. Det skulle visa på betydande brister vad gäller hänsyn och kunskap.
Norrbottens Media har pratat med miljöhandläggaren som beviljat täkttillstånden. Denne ska inte kommentera det enskilda ärendet. Han menar att nu ska mark- och miljödomstolen pröva överklagande enligt gällande ordning.
Familjen har också i ett annat mejl som gått till både Trafikverket och länsstyrelsen lyft fram Tegelbruksområdet eller Björns Tegelbruk, där täktverksamheten skulle finnas. Det är ett område med kulturlämningar från en lokal industri i norra Sunderbyn, nära gränsen till Sävastnäs. På området framställdes tegel, där jobbade många och säkert kan många berätta om arbetet, industrin och vilken betydelse det har haft för både området och de boende.Det är en historisk industri och borde räknas som ett industriminne och kulturlämning, enligt Katarina Brandt..
– Idag finns dåligt med information på plats om området och vad det har varit - trots att området och industrin var relativt omfattande. Även om inte alla lämningar kan sparas i sin helhet, borde det i alla fall dokumenteras och finnas information om det till allmänheten. I lagen står att forn-/kulturlämningar är allas ansvar - att alla har ett ansvar för att bevara och inte förstöra vår gemensamma historia, skriver Brandt.
Norrbottens Media kontaktar antikvarie Gunilla Edbom, på Samhällsplanering och kulturmiljö hos länsstyrelserna angående eventuella kulturlämningar.
– När ansökan om deponi kom in är det inte heller flaggat för att det här är ett kulturhistoriskt intressant område.
– När man gör större verksamheter på väg 97 och E 10 brukar vi kräva att en utredning ska göras. När man gör något på mindre än 1 hektar kan vi inte enligt lagen göra det. Tror man att det kan ligga fornlämningar där vilket man kollar upp i en utredning så kan vi själva åka ut eller be någon på vårt uppdrag att göra det. Björns tegelbruk är tillkommet efter 1850 vilket betyder att det inte är någon fornlämning och därför inte kan skyddas i lag.