De färgstarka, lite kantiga porträtten är konstnären Erling Johanssons signum.
- Jag har inget minne av att ha ritat naiva teckningar, eftersom jag ville härma min bror, som tecknade för postorderkataloger, säger Erling Johansson.
Det där kantiga, tekniska, har alltid varit linjer som hans händer har följt. Det var Erlings lärarinna, Ingrid Mattsson, som "upptäckte" Erling när han var elev i skolan i Sarvisvaara.
Erling fick mycket uppmuntran från sina lärare och han fortsatte att teckna. Hans far var emot tecknandet, men när en konstakademiprofessor fick upp ögonen för Erling, var saken klar. Teckningarna sågs som nyskapande inom den moderna konsten.
Helt egen stil
- Jag var van att själv se och upptäcka, säger Erling Johansson.
Jämnåriga konstnärstalanger kunde inte frigöra sig från konsthistoriens tungviktare. Att Erling var självlärd och, så att säga, ett "oförstört naturbarn", gjorde att han kunde uttrycka sig som ingen annan.
Själv menar Erling att han likt en doktor använder ett stetoskop för att lyssna på människor. Men Erlings sinnen tränger även igenom kläderna och når sitt motivs inre.
Att människor porträtteras med färger som kunde vara brutna genom ett prisma, beror på att Erling tidigt såg hur vårsolen reflekteras och hur solstrålarna bryts på vinterns snö.
- Jag rekonstruerar samma spektra i människors ansikten, säger Johansson. Men det är inte bara optiska lagar som råder, utan jag ser även personens faktiska utstrålning. Jag har en speciell intuition.
Matsalen var filmstudio
Den gamla skolan i Sarvisvaara köpte Erling för att kunna arrangera konstskola, Nattavaara-akademin. Den har han haft i 20 år nu och många konstnärer har kommit och gått.
Film har också spelats in i den gamla matsalen, då den användes som studio.
- Målsättningen är att hitta nya rön inom den moderna konsten. Främja den personliga upplevelsen och uttrycket. De stora mästarna har visat vägen, men det är bättre att själv upptäcka och se det fördolda, säger Erling Johansson.