11 perioder, 17 minuter och 14 sekunder.
Lägg där till en förlust med 1–2 för Sparta Sarpsborg i kvartsfinalspelet mot Storhamar. Det räckte inte att Samuel Ward räddade 92 av 94 skott.
Men hans lag vände matchserien och gick vidare till semifinal med 4–3 i matcher.
Nu berättar Ward om matchen, som slog nytt världsrekord.
– Det blev en parodi. Matchen tuggade på och tuggade på. Efter sex perioder tänkte jag att det här kunde inte vara på riktigt och det var bara halvvägs. Efter ett tag kom jag in i ett sorts trans. Det var först efteråt som jag började förstå hur stort det var. Surt att vi förlorade, men vi vände matchserien och vann starkt, säger 22-åringen.
Hur orkade ni hålla energin uppe?– De trollade fram frukter, proteinbars och matlådorna som vi skulle äta efter matchen fick vi i en periodpaus.
Tappade du i vikt?– Jag höll mig, som en normal match när man tappar ett par lite vätska.Jag fyllde på bra med mat och vätska. Det värsta var att det blev så sent. Det var en utmaning att stå matchen efteråt, jag kände mig jetlagad. Men det kändes generellt att vi inte var lika slitna som dem och det avgjorde nog matchserien.
Hur är livet i Norge?– Det är ganska likt som i Sverige. Skillnaden är att jag inte visste så mycket. Jag har fått spela väldigt mycket och det var därför jag kom hit. Säsongen har inte varit så bra i serien, men nu har vi räddat upp det i och med att vi gått till semi. Det var nog inte så många som räknat med det.
Med facit i hand, hur var steget att lämna den svenska ishockeyn?– Jag har känt att det var väldigt viktigt. Jag körde fast litegrann i Asplöven. Jag har haft möjligheten få mmycket speltid. Matchrutinen är väldigt viktig och ger självförtroende.
Hur är det att flytta hemifrån efter årskurs nio och klara sig själv?– Klart att det var speciellt, men jag kände mig mätt och redo för något nytt. Första året var vi många i samma sits och vi bodde på Skurholmen tillsammans. En positivt social utmaning.
Drömmen?– Förut var det mycket att tänka på det här vill jag och försöka uppnå. Nu har jag märkt att det blir sällan som man tänkt sig. Jag gnuggar på och så får vi se var det landar.
Tiden i Luleå?– Jag fick en väldigt bra utbildning, rent tekniskt. Målvaktsspelet ligger i framkant i världen. Jag följer A-laget, juniorerna och damlaget. Nu blev det inte som någon hade velat.
Kommer du tillbaka?– Det hade varit roligt.