Klockan är fem över sex på morgonen och Michael Fredriksson svänger av i Sangis och kör ut mot ett skogsparti ute på en udde. Vad klockan är reagerar han inte mycket över. Den här tiden på året är han ute i tid och otid för att få så mycket träning som möjligt för hundarna.
Det första som sker på vägen är ett möte som får morgondiset att lukta jakt. En älg lunkar över vägen, trycker till lite extra med hoven så att gruset sprätter iväg mot diket. Där småstenen landar står en älg till och övervakar förbipasserande fordon. Sedan sticker de i väg, som om de visste att två stövare bara sitter och väntar på att släpa lös sina ursinniga drevskall. Men stövarna springer ju inte efter älg. Den här eftermiddagen handlar om hare, träning – och en passionerad uppfödare.
Michael Fredriksson är uppväxt med hund i hemmet. Jakten kom in tidigt i livet, den också. Men numer är det inte jakten i sig, eller bytet, som är det mest lockande med att gå ut i skogen. Visst, själva jaktdelen är också rolig och emellanåt ägnar han dagar åt den: "I dag åker jag ut för att jaga". Men med fler och fler hundar på sitt namn är det deras utveckling som blir den stora passionen i livet.
– Många tror att stövare bara hoppar och skäller i hundgården, men så är det inte. Det är en otroligt fin sällskapshund att ha inomhus också, säger Fredriksson.
I dag har den hunduppfödande taxichauffören sju stövare som han tränar och jagar med. Då är det hare och räv som gäller.
Rävjakten har redan börjat. 1 september är det dags för hare. För Michael Fredrikssons del skjuter han hellre en räv.
– Hararna har jag hellre kvar till provverksamheten, säger Fredriksson som även är domare på jaktprov.
Man vet aldrig vad som händer när man släpper hunden. Så säger han och berättar om mardrömsstunder när någon hund har varit ute på drev efter en räv långt ut på isen.
Man vet aldrig som händer. Det får Fredriksson fog för när han släpper ut Gränsälvens Saida för att börja spåra. Han upptäcker snabbt att GPS:en på halsbandet havererar. Saida försvinner ut i skogen och då är det bara att vänta. Det tar 30-40 minuter. Sedan börjar han gå längs vägen. Det hörs skall från en lång bit bort. Det är förmodligen en hare som har lämnat spår. Men tiden går – och det är inte utan att Michael Fredriksson börjar fundera hur detta ska gå.
– Men var är hon nu?
Då kommer en stövare i full karriär och springer förbi. Ett halsbandsbyte senare är läget helt lugnt igen. Sedan får hon drev igen, en hare kommer hoppandes över vägen och träningen är avklarad för dagen. Målarns Blixten som har väntat otåligt på sin tur släpps iväg och en ny träning tar vid. Några få minuter senare är pricken på GPS-läsaren nästan en kilometer bort under drevet.
– Det är inte för inte han kallas blixten.
Sju stövare just nu. Fler kan det bli.
– Jag uteslöt en ny kull, för jag tänkte att jag faktiskt skulle ha tid att jaga i år också. Men jag ska nog ta en eller två kullar till vintern. Åh, det finns ju inget sötare än valpar – speciellt stövarvalpar. Då behåller jag kanske två hundar i alla fall.
Att börja om på ny kula, med en ny hund – det är något speciellt.
– Det är det absolut roligaste. Jag brinner för jaktprov också, men att se en ung hund utvecklas är den stora tjusningen med det här.
Jakten på räv är i full gång. I helgen tog fågeljakten fart. Harjakten börjar snart. Älgjakten står på glänt. Se upp i skogarna.