Flytt eller rivning för stationshus

Byborna och Fredrik Walter har nu i några år kämpat för att rädda stationshuset i Sandträsk från rivning. Banverket har satt ett datum för när det ska vara gjort, den 27 oktober 2006. Banverket har ingen användning av byggnaden. Dessutom ligger huset för nära både järnvägen och vägen för att säljas till privatpersoner.
Byborna har en lösning som går ut på att man med hjälp av till exempel Töre husflyttningar AB flyttar stationshuset 200 meter närmare byn. En man är villig att skänka en tomt till stationsbyggnaden.
- Vi kontaktade dem som fick uppdraget att riva. De ställde sig positiva till att vi utförde "rivningen" i form av flyttning. Vi hoppas kunna få någon form av ekonomiskt bidrag från kommunen, säger Fredrik Walter.

Utsikt från sanatoriet
Det har gjorts provborrningar i stationshusets timring.
- Jag anser att den är i tillräckligt gott skick för att flyttas. Taket bör läggas om. Det har varit en del läckage men skadorna är begränsade, säger timmermannen Göran Söderberg som haft eget företag i 31 år.
Göran Söderberg låg själv sjuk i tbc i på sanatoriet i Sandträsk som nioåring.
- En hobby jag hade var att se tågen som kom och gick.
Han låg på sanatoriet i fyra månader under vintern 1958-1959. Mot slutet av vistelsen var han det enda barnet på sanatoriet. Han fick ligga på kvinnornas avdelning.
- Det var inte roligt att läggas in som småpojke men det var inte bara negativt. Barn fick inte komma på besök. Det låg många mammor, farmödrar och mormödrar som saknade sina barn och barnbarn, så jag blev präktigt bortskämd. Jag blev väldigt ompysslad av personalen också.

Snuvade engelsmännen
Stationshuset i Sandträsk byggdes 1888, samtidigt som Malmbanan blev klar mellan Gällivare och Luleå. Det är översten och riksdagsmannen Carl Otto Bergmans förtjänst att Gällivare-gruvan kom i svenska händer. Han hade fått i uppgift av engelsmännen att muta in gruvan för deras räkning. I stället mutade han in den för egen del och sålde den sedan till svenska staten. För pengarna skapade han ett stort mönsterjordbruk med herrgård i Sandträsk.
- Tanken med jordbruket var lite grann att försörja Malm-

C.O. Bergmans herrgård ligger fortfarande kvar på andra sidan Sandträsket. Därifrån fraktades potatis och andra livsmedel med båt till stationen.
Nu bor Jennie Segerberg, ordförande i Sandträsk/Gransjö bya-gemenskap, i den gamla herrgården. Hon är frilansfotograf från Skåne och sambon har ett företag tillsammans med Fredrik Walter.
- Jag tycker stationen är ett historiskt minne och som ordförande i byagemenskapen vill jag stödja de som vill bevara den.

Fascinerad av C.O. Bergman
Fredrik Walters fru kommer från Boden. Själv är han född i Sundsvall och uppvuxen i Karlskoga och Eskilstuna.
- 1995 hade de som ägde herrgården tidigare en stor auktion med C. O. Bergmans före detta ägodelar. Jag blev alldeles fascinerad av historien kring Sandträsk och C. O. Bergman. Jag hade planer på att flytta till Sandträsk men av praktiska skäl blev det inte av.

Alla strejkade
1887 utbröt en strejk bland rallarna.
- De gick från Gällivare och fler slöt upp under vägen. Ledningen skulle träffa dem här i Sandträsk. De från ledningen sa "ni som går med på vårt förslag ställer sig på den här sidan rälsen". Alla ställde sig på strejksidan. De slutade med att de fick högre lön, säger Ingvar Gabrielsson.
Det första kompletta malm- tåget gick från Sandträsk till Luleå 1888. På den tiden var sträckan mellan Malmberget och Lakaträsk så dålig på grund av myrmarken att man bara kunde transportera enstaka vagnar i taget.
- När det första malmtåget skulle gå från Malmberget till Luleå, skulle det vara lite pompa och ståt. Därför transporterades alla vagnar till Lakaträsk där de kopplades ihop till enda stort tågset. Sedan kunde hela tåget avgå från Sandträsk, säger Fredrik Walter.

Nattåg till biograf
Stationen har under lång tid fungerat som en mötesplats.
- När nattåget gick vid 21-
tiden gick byns ungdomar och träffades vid stationen. Man kunde åka in till Boden och gå på bio. Det var så enkelt att passa in. Det gick så många tåg, säger Ingvar Gabrielsson.
Sanatoriets patienter kom resande med tåget. Det gick en färja över från stationen till sanatoriet.
- Flyget landade här varje dag med patienter, säger Ingvar Gabrielsson.
På den tiden hade Sandträsk cirka 2.000 invånare. Nu är talet nere på 55-60 personer.

Pampig bygnad
- Det känns viktigt att stationshuset finns kvar så man kan tänka sig hur det var, säger Lucia From, en av byborna.
Stationshuset i Sandträsk har sin personliga prägel.
- Det är en unik byggnad, ett hantverk. Det är pampigt och man kan se att det har lagts ner mycket arbete, säger Marita Rönnbäck.