Molnen färdas in mot fastlandet och solen har hunnit jaga upp termometern på Klubbvikens restaurang till 21 plusgrader.
Cirka 200 meter bort har Erik Johansson, 58, plockat fram en burk med träolja och stryker penseln mot den ljusa dörren till förrådet.
Vid första anblicken märks det att tiden har både spår och sår på byggnaderna och träspången som täcker strandtomten. Det är först när han upplyser om stugans historia som det blir uppenbart hur enormt välbevarat allting är.
- Farsan har ägt stugan sedan 1975. Den här spången la vi nog för 20 år sedan, säger han.
Att Erik Johansson skulle bli stugägare avgjordes enligt honom själv redan när han var åtta månader gammal. Det var första gången hans föräldrar tog med honom i en båt, sedan dess är han praktiskt taget uppväxt på sjön.
Mellan februari och oktober tillbringas veckosluten och semestern uteslutande vid lagunen på Sandön.
- Jag är en naturmänniska och älskar att se färgerna och förändringarna i miljön under årstiderna. Det är som ett vackert vemod. Sedan tycker jag att det är kul att pyssla på här i stugan. Det måste man nog göra om man ska vara stugägare.
Nu är Erik Johansson allt annat än en vanlig stugägare. Eller rättare sagt -ägare av en allt annat än vanlig stuga.
- Den är lite originell, säger han och skrattar innan dörren öppnas på glänt.
Plats för 24 säten
Vad som utifrån ser ut som en röd, liten sommarstuga, en i mängden på Luleås största skärgårdsö, visar sig vara någonting helt annat. Inne uppenbarar sig genast sidopartiet av en busskropp och när stugan synas närmare står det klart att för många år sedan satt en chaufför där spisen nu står och på sängens plats täcktes golvet av 24 säten.
- Från början fungerade bussen som stuga sedan har man byggt på runt den, säger Erik Johansson och plockar fram ett inramat kort från träväggen.
Bilden är taget någon gång under 1920-talet och visar bussen stående utanför Stadshotellet. Erik Johansson har inte bara ett stycke forntid bevarad innanför ramen, utan besitter också kunskapen om den historiska resan, från turbuss mellan Gültzauudden och Östermalm till sommarhem för familjen Johansson.
Fungerade som personalbostad
- Den byggdes 1924, hade 24 hästkrafter och tog 24 passagerare. Efter några år slutade ägaren att köra buss och i början av 40-talet såldes bussen och blev personalbostad under tiden som de byggde restaurangen här ute. Sedan var det någon som släpade hit den och gjorde om den ytterligare en gång till sommarstuga.
Ett initiativ som Erik Johansson kommer vara evigt tacksam för. Bussen är numera hans personliga paradis där han ofta sitter på uteplatsen, blickar ut mot vattnet och studerar fartygen som passerar samtidigt som han löser korsord och sudoku.
- Naturen och miljön som finns i skärgården är fantastisk. Jag brukar åka in till fastlandet ett par gånger för att handla men annars är jag här ute under semestern. Det är här jag trivs bäst.