SALTOLUOKTA ? en perfekt avslutning på sommaren

Författaren och fjällveteranen Hans Andersson från Jokkmokk står förstås på bryggan för att hälsa folk välkomna. Hans Andersson fungerar som värd och producent för musikdagarna och har så gjort nästan ända från starten 1979. De första åren hette producenten Ann-Kristin Johansson från Koskullskulle och färdledare för dagsetapperna då var Gunnar Östman. Men redan efter ett par år blev det så att Hans Andersson tog över värdskapet. Hans Andersson står och samtalar med en annan veteran från Saltos musikdagar. Från Delsbo har en av folkmusiksveriges starka namn, Thore Härdelin, som vanligt tagit sig upp för att delta. Roskilde-Saltoluokta, non-stop ? Jag tror jag var här som musiker första gången 1985 eller 1986, berättar Thore Härdelin när båten sakta stävar ut över Langas. ? Jag vet ett år när hustrun Oline och jag körde från en spelning i Roskilde i Danmark, direkt upp hit, bara för att vara med om musikdagarna och sedan körde vi nonstop ner till Danmark igen, för en ny spelning. Du vet, det här stället är ganska magiskt och för mig känns det riktigt avkopplande att komma hit. Musikminnena flödar fritt hos Thore Härdelin medan skepparen rätt försiktigt styr båten över ett ganska blåsigt Langas. ? Den här skepparen är fin, säger Thore. Han kör så här försiktigt bara för att inte blöta ner allt bagage som ligger framme i fören. Det är inte alla som har den känslan. Fjällstation från 1918 När vi har kommit över är det bara en kort promenad uppför en sluttning så står man framför Svenska Turistföreningens stora fjällstation. Stationen stod klar 1918 och ligger perfekt inbäddad i landskapet, ingenting som sticker ut och stör intrycken. ? Häruppe försöker vi värna om traditionerna. Stora Sjöfallets nationalpark ligger bara två kilometer härifrån. Det här är porten till världsarvet Lapponia, säger Hans och pekar med handen in mot Suorvadammen och den här miljön måste vi vara rädda om. Dekorerade möbler Hans tar oss med på en snabb rundtur i fjällstationen. ? Lägg märke till hur fint bygget är genomfört. Alla möbler, stolar och bord, väggklocka, har mönster som går igen. Timmerstockarna på övervåningen är dekorerade av en konstnär med samiska motivbilder. Man hade en arkitekt som hette John Åkerlund. Han ritade också Kvikkjokk, gamla Abisko och Vålådalens fjällstationer. Runt området finns i dag flera andra byggnader, sovstugor, tältkåtor och servicehus för fjällvandrarna och andra turister. Föreståndaren heter Johan Nilsson och kommer ursprungligen från Överkalix. Tillsammans med 15 medarbetare sköter han anläggningen. Sammanlagt finns det cirka 105 sängplatser, varav 40 i huvudbyggnaden. ? Men under musikveckan, som är vår allra största helg under säsongen, brukar vi ordna extra sovplatser i tältkåtor, säger Johan. Johan Nilsson kom hit för ett och ett halvt år sedan efter åtta år som kock runt om i landet och sedan en treårig restaurangskola i Grythyttan. Imma repeterar En stor träkåk heter Lapponia och under rundvandringen hittar vi folkmusikgruppen Imma från Värmland som sitter och repeterar inför eftermiddagens konsert. Det är fjärde gången Imma är i Saltoluokta och en av medlemmarna, Maria Larsson, sammanfattar intrycken med orden natur, stämning och atmosfär. ? För oss är det här en perfekt avslutning på sommaren. Repetitionerna fortsätter. Med hjälp av gitarr, bas, två fioler, trummor, och för dagen en gästmusiker på saxofon, rullar tonerna i långsamma glidningar ut från Lapponia. Det kvillrar som i en fjällbäck från den lätt bluesiga spelmansmusiken. Förankrade i Tornedalens mylla Borta i huvudbyggnaden sitter delar av gruppen Jord. Jord har rötterna djupt förankrade i Tornedalens mylla och medlemmarna bor i Kiruna, Vittangi och Pajala. Jord har dessutom fått skivkontrakt med skivbolaget Caprice och deras första CD är utgiven. Medlemmarna Jan Johansson, Susanne Rantatalo, Gun Olofsson och Erling Fredriksson har alla vuxit upp med den finska vistraditionen och de bygger sin musik på traditionella visor, egna visor och samspelet mellan rösterna. Helt enkelt gammeldags fin stämsång, en bristvara i dagens folkmusik. ? Våra röster passar bra ihop, menar Gun Olofsson. Sången är nog det centrala för oss. Jord har mött ett stort intresse under sina tre första år som grupp. I november bär det iväg på den första större turnén, tre veckor i södra Sverige, en turné som har arrangerats av Rikskonserter. Den här gången stannar Jord bara ett dygn i Saltoluokta. Orsaken är att man måste sätta sig i bilarna redan på torsdagsmorgonen för att köra bortåt nittio mil upp till en konsert i nordnorska Vadsö och därefter vidare till Lakselv. Så ser folkmusikens vardag ut. Musik och god mat De fyra musikdagarna i Saltoluokta domineras förstås av musik, men också av god mat. Fjällstationen är nämligen känd för att servera bra och god mat. Fjällvandrare från när och fjärran samsas med ?musikturisterna? och senare på kvällen spelar paret Thore och Oline Härdelin upp till dans med flera timmar fyllda av schottis, polka och polskor varvade med en eller annan vals. Folkmusikerna förresten. Imma och Jord öppnade musikveckan i onsdags. Torsdag spelade Piteågruppen Hartset ryker och på kvällen en konsert med Thore och Oline. På fredag ett späckat program med Låtar och skrönor, med bland annat Hans Andersson och skådespelerskan Kristina Rådström och konserter med Jojk och Imma. I morgon lördag avslutas musikveckan av J P Nyströms, Ovttas och dans till gruppen Imma. Knott och vemod Under onsdagens konserter attackerar knottsvärmarna publiken som sitter nere vid utescenen. Knotten lyckas dock inte göra nåt åt känslan av frid i den vackra miljön. Vemodiga tornedalsvisor, sprittande toner från Värmland, den mäktiga utsikten där solen går ner över Langas; jag förstår varför musikdagarna firar 25-års-jubileum och jag gissar att traditionen kommer att fortsätta.