Philip fick drömroll

Persbrandt, Bergström, Richardson och en 14-årig kille från Sävast vid namn Philip Öhman. Det är några namn som kommer att synas i skådisensemblen i Rosvik en tid framöver, närmare bestämt mellan den 18 oktober och den 2 december, då romanen Någon annanstans i Sverige av Hans Gunnarsson spelas in av mannen bakom bland annat Juloratoriet – Kjell-Åke Andersson. Nu är halva inspelningen alltså avklarad.
Filmen väntas ha premiär i slutet av 2011.
Kris
I ett krisläge vände sig produktionsbolaget Tur med vädret AB till Filmpool Nord som lyckades skaka fram det sista som behövdes för att säkra filmens finansiering.
– Därför är vi också här i Norrbotten. Vi behövde ett samhälle som består av en väg och några hus. Och så litet är ju Rosvik. Eller kanske inte riktigt, men nästan, säger Kjell-Åke Andersson, regissör.
Sävastkille
I samma veva hittades en ung kille – Philip Öhman i Sävast – som hade rätt utseende, golfkunskaper och kunde tänkas kunna bära upp en tung roll.
- Jag har ungefär lika många inspelningsdagar som de övriga skådespelarna så det är en stor roll. Det känns ovanligt men kul att stå inför kameran. Min mamma (i filmen) är Marie Richardson och min pappa är han i Pistvakt (Jacob Nordenson), säger Philip Öhman.
– Jag har aldrig skådespelat förut. Det här är ett bra tillfälle att prova på yrket, vi får se om jag fortsätter, tillägger han.
Då han är 14 år har han fått ta långledigt från sina högstadiestudier. Men han anser att det är värt det.
– Ja, lugnt, säger han.
Av filmens budget på 20 miljoner kronor hoppas Piteå kommun att en betydande del spenderas i regionen.
– Normalt förbrukas mellan 40 till 60 procent av en filmbudget regionalt på mat, boende, transporter, filmarbetare och teknik, säger Jörgen Hult på Piteås tillväxtsavdelning.
En långfilm är alltså en intressant investering för en kommun.
Men blir filmen bra då? Det är förstås svårt att säga i nuläget, men manuset är skrivet av Hans Gunnarsson som skrev boken. Hans berättelse lovordas av ensemblen.
– Manuset kändes väldigt genuint och ovanligt. Det fanns en väv av roller, och filmen är för ovanlighetens skull ingen action eller polisthriller. Den består av skruvade vardagssituationer och på så vis påminner den om Björn Runges Om jag vänder mig om (där Richardson gjorde en roll), säger Marie Richardson som förklarar att hennes rollfigur är en mamma som mår väldigt dåligt.
Hon är en av invånarna i ett samhälle som skakas om ordentligt när tre människor dör under en och samma natt. En kedja av händelser drar igång och familjernas liv förändras på ett dramatiskt sätt.
– Det är en bra historia som jag tyckte var viktig att berätta. Vi har en fantastisk ensemble som genast tackat ja efter att de läst manuset. Dialogen är knivskarp. Det finns både tragedi och komedi i samma historia, säger Kjell-Åke Andersson.
Filmens struktur påminner om den i Robert Altmans Short Cuts. Altmans film var dock tre timmar lång medan Anderssons ensemblefilm förmodligen kommer att landa på ungefär 100 minuter.
Hur är det att jobba med Mikael Persbrandt?
– Han är som alla andra. Duktig, professionell och ambitiös. Men det förväntar vi oss att alla är på den här inspelningen. Helena Bergström, Marie Richardson och Persbrandt med flera – vi har ett toppgäng med skådisar, säger Kjell-Åke Andersson.
Fotnot: Läs mer på Nöjesbloggen