Hemma hos familjen Andersson i Rosvik sprider två julgranar ett mysigt sken, i köket ställer mamma Lina fram skumtomtar, pepparkakor och kaffe. Men julhelgen har varit allt annat än lugn och harmonisk.
Det var på eftermiddagen på fredagen den 22 december som Robert tog de tre yngsta sönerna med sig och åkte och badade på Äventyrsbadet på Pite havsbad tillsammans med sin syster, svåger och deras barn som var på besök från södra Sverige.
På Äventyrsbadet var det inte så många besökare den här dagen.
– Allt rullade på, men sedan uppstod något slags missförstånd mellan mig och svågern, minns Robert som uppfattade det som att Loke skulle åka vattenrutschbanan Rokån tillsammans med svågern.
Den rutschbanan leder inte ut till stora bassängen utan det tar bara stopp. Då badringen gjorde ont för Loke då han skulle åka sa Robert att han kunde ta av sig den.
Men sonen kom aldrig åkande ner i vattenrutschbanan. Robert stod först en bit ifrån och väntade, sedan ställde han sig på en bro som går över bassängen. Men då sonen fortfarande inte kommit ner börjar han gå runt och leta och frågar efter honom.
– Till sist började jag gå mot restaurangen och tänkte att han kanske gått för att kissa i omklädningsrummet. Då ropade någon: ”Det ligger någon på botten”, då visste jag bara att det var Loke. Då de lyckades få upp honom ur vattnet kände jag igen badbyxorna.
Robert minns skräcken för att sonen inte skulle vara vid liv – han skyndar sig dit med andan i halsen.
Det visade sig att Loke, som inte kan simma, istället för Rokån åkt Åbyälven – en rutschbana som leder ut till stora bassängen med ett djup på cirka 1,30 meter. Då han inte kunnat ta sig upp till ytan hade han sjunkit ner till botten, mot väggen där rutchkanan slutade.
Ett grabbgäng från Skellefteå åkte i vattenrutschbanan efter honom, en av killarna kände då Lokes badbyxor mot sitt ben när han landade i poolen.
Samma kille lyckas få upp honom ur bassängen och grabbgängen börjar tillsammans göra hjärt- och lungräddning (läs artikeln intill). En sjuksköterska som satt och fikade med sina barn, kom också till undsättning och skötte hjärtstartaren.
Hur länge sonen legat under vattnet är det ingen som vet.
– Jag upplever det som att de höll på länge med hjärt- och lungräddningen. Loke hade en konstig färg i ansiktet och på kroppen och ingen puls. Den bilden har etsat sig fast på näthinnan, det var fruktansvärt, minns Robert.
Han upplever att ambulansen kom efter ungefär 25 minuter, då hade Loke fått en svag puls och ambulanspersonalen tog över hjärt- och lungräddningen. Sonen fördes medvetslös till Piteå sjukhus, sedan vidare till intensivvårdsavdelningen på Sunderby sjukhus.
Robert kontaktade chockad och osammanhängande frun Lina:
– Levde Loke eller hade han dött? Det tog som ett tag innan jag förstod vad som hade hänt, minns hon.
Hon var på jobbet i Antnäs och begav sig snabbt till Sunderbyn där Loke kylts ner för att skydda nervcellerna. En skallröntgen visade senare att allt gått bra.
Loke har nu fått komma hem och Robert och Lina kan inte nog tacka de inblandade för deras insats:
– Det är tack vare dem som Loke lever i dag, vilka hjältar! säger Robert.
Han brukar ofta åka och bada med barnen på bland annat Havsbadet och Nordpoolen i Boden.
– Som förälder rannsakar man sig själv förstås. Det har varit väldigt mycket känslor och tankar. Men jag skuldbelägger ingen för vad som har hänt.