Enligt uppgift skulle det finnas såväl grov röding som öring och det skulle visa sig vara en helt riktig uppgift.
Efter att lägerplatsen gjorts i ordning delade vi på oss, fotograferna Wälitalo och Lundström gick sin väg medan undertecknad och fiskeexperten S-O Larsson valde en annan.
Värmen väckte fisken
Gång på gång kände vi rödingarnas småförsiktiga försök att smaka på våra flugor, men regnet och vinden gjorde de två första dagarnas fiske lite chansartat.
Under natten mot den tredje dagen gjorde vädret ett lappkast. Helt plötsligt badade såväl Sårkåjaure som den omkringliggande fjällvärlden i strålande sol och temperaturen steg till en bra bit över 20 grader. Då vaknade fisken till liv – att stå utvadad ända framme vid djupkanten och se rödingar och öringar som störtade mot våra flugor, var en upplevelse som kommer att bli svårslagen.
Min största öring denna resa tog jag på en röd Nobbler. Öringen kom från djupet och jag hann bli ordentligt uppjagad innan den nådde Nobblern. Efter en kvarts kamp kunde jag håva in den runt två kilo tunga fjällöringen.
Rödingar på rad
Resten av de tre dagarna fick vi gott om rödingar i kilosklassen samt några öringar i samma storlek.
Sista dagen tog Lennart Pittja och hans döttrar med oss till ett ställe i sjön där det strömmade ordentligt mellan öarna och där stod rödingarna på rad vilket de livliga vaken visade.
Under ett par timmar i stekande sol berättade Pittja om sin uppväxt och somrarna vid Sårkåjaure och hur han tidigt fastnat för fisket efter rödingarna i drömsjön. En tillvaro han överfört till sina två döttrar, men mera om Pittjas planer och familjens somrar får ni läsa om i morgon, torsdag.