Hejdlöst roligt med Älvsby lokalrevy

Älvsby lokalrevy
U.S.C.H. (Underfundig Sexig Chockerande Humor)
Regi: Maj-Lis Johansson
Musiktexter: Irja Wallmark
Musiker: Jan Martinsson, Robert Nilsson, Robert Eriksson, Jonas Nilsson
Rekvisita, med mera: Maria Lundberg, Hans Eriksson, Tommy Lundberg, Staffan Bergman
Ljus: Jimmy Stenman
Ljud: Tobias Johansson
Medverkande: Andreas Wiklund, Josephine Häggkvist, Kenth Rånes, Anna Forsman, Anneli Lundström, Jan Lundberg, Anders Marklund, Marine Kemi, Peter Lundberg, Carina Jonsson, Erik Ellingsson, Agneta Eriksson, Heli Ruonala, Maria Lundberg, Lotta Berglund, Veronica Öberg
Forum
Söndag 25/1-04

revy2004-01-26 06:30
Underfundig = självklart!<br>Sexig = njaaaa ... ibland!<br>Chockerande = verkligen inte!<br>Humor = hela tiden. Absolut!<br>Älvsby lokalrevy är i farten igen och föreställningen U.S.C.H. glider fram som en målsökande robot mot sin publik, där den briserar i form av det publika gapskratt som allt mera frekvent förekommer under föreställningens gång.<br>Ett 20-tal nummer och sketcher, gott om knallhårt trimmad musik och så den där vällovliga ambitionen att presentera nästan enbart eget material (sketchen med de företagsamma växeltelefonisterna har jag dock sett till om inte förbannelse så åtminstone nästan i andra lokalrevyer; dock hade den en del försonande bearbetningar här) som Älvsby-revyarna är så förbålt skickliga på.<br>?Vi ger järnet i kväll? sjunger ensemblen inledningsvis och kommer rätt med alla dansstegen också. En programförklaring som håller, även om det råkade vara matinén i söndags som jag hade äran att bevista.<br>Kvalitetsribban placeras prydligt där den ska vara redan i det bitska numret om olika avgifter på banken (det är nog förresten bara en tidsfråga innan det verkligen kostar 15 kronor att använda sig av en uttagsblankett) och den manstrio som samtliga drabbades av det illavarslande Hans Villius-syndromet var hur subtila som helst (de började alltså prata som den försynte historikern Villius).<br>Och så vidare. Med några filmsekvenser också, där minithrillern om Köpmannagardet mot brottslighet i Älvsbyn var en särskilt veritabel höjdare.<br>Peter Lundbergs rättframma framträdande i berättelsen om en liten pojkes skriande kring ett otillåtet ord (det börjar och slutar med ett k och har ett u i mitten samt förekom här enbart textat på en kartongbit) satt fint. Likaså den välmående kvinnliga grupp som hade samlat sig till en stund av knubbiga terapiövningar.<br>LBL-föreningens sura stötar gjorde ett utskrattat framträdande, diverse shoppingteorier framkastades och Marine Kemis intåg i en galen frisör och tillika kroppsmodellerarens (via bland annat rondell) salong blev minnesvärt. Inte enbart för henne personligen, heller.<br>Det var också riktigt roligt, även för dem som inte kom från själva bygden, att få vara med om den nostalgitripp som erbjöds med hjälp av gamla fotografier från byn och diverse annat stoff från ?way back when?.<br>En av de stora klipporna i det här revygänget heter Jan Lundberg och han behöver bara visa sig på scenen för att jag ska börja må bra. När han sedan också öppnar munnen och börjar tala (likgiltigt om det då sker på dialekt eller inte) så skrattar jag. Garanterat. Tyvärr hade sagde Lundberg valt att ransonera sig en hel del, jämfört med förra årets revy. Men när han dock dök upp så uppstod det mycket respektingivande glädjeyttringar.<br>Vi hade honom exempelvis, mot den resoluta Marine Kemi, som kärv familjefader och strandtomtsinnehavare i en fullständigt furiöst fabulös sketch. Och när han intog dansgolvet som finsk tangosnajdare samt beordrade en tolva Kosken i baren (?har ni inte det? OK, får jag två små sexor då?) så fanns det inte längre någon konkurrens att tala om.<br>Man bör förvalta ett komiskt geni som Jan Lundberg väl. Men låt honom också gärna ta ut svängarna och komma till den rätt som han är innehavare av.<br>I stället kan man säga att damerna dominerade den här revy-upplagan. Det stora antalet av dem var också just så galanta, beredvilligt generösa och fullproppade av humoristiska referenser som man bara rimligtvis hade anledning att begära.<br>Som i sketchen om ett dildo-party. Så hejdlöst som temat anger.<br>Recensionen kan mycket väl avrundas genom att jag tillstår att jag också roades kungligt av Erik Ellingsson, bland annat i en förvirrad bänkscen där han motstod den anslående kvinnliga fägringen på ett alldeles för ihärdigt sätt och samtidigt kläckte ur sig faktafloskler med bräkande diktion.<br>U.S.C.H. säger man alltså inte alls till Älvsby lokalrevy.<br>Möjligtvis bara när man beställer biljetter till någon av deras föreställningar. Vilket man bör göra. Eftersom detta är en underhållande angelägenhet som inte alls bara är förbehållen Älvsbyborna. Hoppas jag, i alla fall.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!