Fotograferingen är en del av ett projekt som han själv initierat tillsammans med sin kompanjon Magnus Stenberg. Han vill lyfta fram olika grupper i samhället som inte får så mycket uppmärksamhet som han tycker att de förtjänar. Som kvinnliga förebilder, till exempel.
– 100 storslagna porträtt på ett eller annat sätt framgångsrika kvinnor hoppas jag ska ge en aha-upplevelse hos betraktaren. Det är svårt att visualisera i förväg, men varje bild kommer att vara som en pixel i en större bild, säger Andreas Harnemo.
64 kvinnor har redan tackat ja till att få sina bilder i formatet 100 x 70 centimeter uppsatta någonstans i offentligheten. Var utställningen kommer att äga rum är ännu inte klart.
– Grundtanken är att bilderna ska sättas upp på olika orter och platser där folk befinner sig och inte i en vanlig konsthall. Det vore fint att ha dem på flygplatsen, säger Andreas Harnemo.
Själva idén kommer från honom och hans kollega, men urvalet sköts till största delen av de deltagande kommunerna och landstinget. Luleå, Piteå, Boden, Haparanda, Övertorneå och Älvsbyns kommuner samt landstinget har valt att delta. Förhoppningen är att övriga kommuner också hakar på, samt att länsstyrelsen, kommunförbundet och några fler aktörer hittar vägar in för att delta i projektet.
Urvalsprocessen har sett ut på olika sätt på olika håll. Tio kvinnor kommer de själva att välja ut för att få balans i helheten.
Varför gör ni det här?
– Jag vill göra något bra för samhället. Det finns många jätteviktiga saker som man bör lyfta fram, och vi har kompetensen att göra det på det här sättet. Sen kanske det verkar som en motsägelse att både göra bra saker och tjäna pengar på det, för ofta förväntas man jobba ideellt med sådant här.
Projektet finansieras av Norrbottens läns landsting och deltagande kommuner.
Medan han riggar utrustningen berättar han om det fotografiska hantverket.
– Det är väl egentligen inte min styrka det här med psykologin när det gäller att få folk avslappnade och glada, utan det jag är bäst på är det tekniska och kompositionen, säger han lite självkritiskt.
Men när Jenny Engström, verksamhetsledare på Råek i Gunnarsbyn, dyker upp skapar han med sin lugna framtoning en förtroendeingivande atmosfär i rummet.
– Det vanligaste problemet är vad man ska göra av händerna, säger han och ger henne några olika förslag när hon står mellan de reflekterande skärmarna.
Sedan förklarar han att anledningen till att han granskar de första bilderna extra noga.
– När jag ser fundersam ut så beror det inte på att det är något fel på dig, utan jag kollar detaljerna i bilderna, förklarar han.
– Se här, glasögonen är bra, ingen reflex, halsbandet är bra – men uppställningen är lite rädd, tycker du inte?
Jenny Engström håller med och efter de inledande lite stela bilderna slappnar hon av.
– Luta dig lite framåt och sträck på dig, instruerar Andreas. Det ser fint ut när du är lite gladare.
I nästa omgång bilder utstrålar hon självsäkerhet och glädje. Det framgår också hur mycket även små förändringar i kroppshållningen påverkar resultatet i bilden.
– De här bilderna kommer folk att känna igen mig i, säger hon när de efteråt väljer ut vilka foton Andreas ska gå vidare med.
– Det här var jättekul. Det var ovant och spännande, men jag känner mig ändå rätt bekväm framför kameran, eftersom jag är van att prata framför folk, säger hon och berättar att det var hennes dotter som nominerade henne och att hon inte tvekade att ställa upp.
Hon beskriver sig själv som en tusenkonstnär som arbetar med landsbygdsutveckling och tror på människors förmåga.
– Jag tror att jag blev utvald för att jag är ganska driven, vill ha verkstad och inte bara snack, och inte är rädd för att ta i och leda och fördela arbetet. Det är jättekul att jag är en av tio kvinnor från Boden som blev utvald, det är ett kvitto på att jag gör något bra.
Vad är framgång för dig?
– När människor trivs och skapar något man själv tror på, då finns det inga gränser för framgång. Med samverkan, förståelse och vilja når man framgång.
Inte heller Ylva Sundkvist, divisionschef för närsjukvården i landstinget och nästa kvinna framför kameran, tvekade att ställa upp när hon blev tillfrågad.
– Jag tycker att det känns bra, det här är kul, säger hon.
– Framgång för mig är när jag ser att den verksamheten jag leder går bra och när jag ser enskilda medarbetare utvecklas. Det blir ett betyg på mitt eget ledarskap, säger hon.
Luleåsonen Andreas Harnemo har sysslat med en mängd olika saker hittills i livet, ofta med stor framgång. Han startade Skunk, ett community för ungdomar, 1998 och sålde det efter något år.
– Den var då Sveriges mest trafikerade sajt. Det var bra tajming, mitt i IT-ruschen, säger han.
Sedan spelade han poker rätt framgångsrikt professionellt i några år.
– Det var inte världens mest ädla yrke, gör väl inte samhället bättre precis, men det var ett häftigt yrke ett tag, kommenterar han.
2007 flyttade han till Los Angeles och skolade om sig till fotograf. Han har också arbetat som modefotograf i Paris.
– Folk säger att jag lyckas med allt jag företar mig. Men det är inte riktigt så, säger han.
– Människor har olika begåvningar. Jag gillar att prova på saker jag inte kan. Jag lär mig fort och är ambitiös. Jag har provat många olika saker, ofta fungerar det inte, men ibland gör det faktiskt det och då går det bra.
Tillbaka till fotoutställningen. Den är planerad att äga rum till vintern. Under augusti och september äger fotograferingen rum, sedan tar arbetet med att bearbeta bilderna vid.
Vad är framgång för dig?
– Det är när man har gjort någon sorts avtryck. För min egen del är det när jag lyckats med något som jag vill åstadkomma. Det handlar inte bara om personliga framgångar, utan om när man gjort saker för en stad eller region eller för andra människor. Det behöver inte betyda materiell succé, det kan lika gärna vara en lärare som fått en klass med problem att fungera. Det är minst lika stort, men kanske svårare att mäta, säger Andreas Harnemo.