– Jag är riktigt nöjd med tiden. Mitt drömmål var en timma och tjugo minuter till toppen och när jag kom upp såg jag att jag hade tre minuter till godo, så det kändes bra, säger rekordsättaren Erik Sifvert.
– Man var lite stel efter rekordet, men jag sprang faktiskt upp på toppen igen dagen efter. Fast då tog jag det lite lugnare, fortsätter han.
Det var den åttonde juli i år som Erik Sifvert tog sig från Kebnekaises fjällstation till toppen av berget och ned igen.
– Man maxar nästan hela vägen till toppen. Men vägen ner är det mera tekniken än hjärta och lungor som begränsar. Förutom sista kilometern som är relativt flack. Då är det bara att springa så fort som man bara orkar.
Han har jobbat som guide vid Kebnekaises fjällstation i ungefär fem års tid och rekordet har han gett sig på förut.
– Första gången jag försökte slå rekordet var för fyra år sedan. Då sprang jag på två timmar och fyrtiofem minuter. Varje år har man tänkt ut små detaljer hur man ska spara någon sekund här och där. Men sedan allmänt förbättra konditionen och min löpteknik.
Tidigare rekordtiden sattes för bara ett år sedan av orienteraren Jerker Lysell som sprang samma sträcka på en timma och femtionio minuter.
– I år kändes det inte omöjligt att slå rekordet. Jerker Lysell sprang en minut snabbare uppför, men jag hade ganska mycket bättre tid nerför, säger Erik Sifvert.